Min insändare i ÖT 29.3.2025:

I en partiledardebatt här om kvällen förekom ett uttalande om att nattjouren på Malmska antagligen stänger om ett knappt år. Må det inte gå så!

Även om beslutet den dagen skulle fattas av våra beslutsfattare i Österbottens välfärdsområde, är det en fråga som angår oss alla. Inte minst är det en fråga som också de kommunalvalskandidater som får förtroende att representera Jakobstadsborna i stadsfullmäktige behöver bevaka, och på samma sätt representanter för övriga kommuner i regionen.

Ett eventuellt stängningsbeslut föregås av en utredning om ekonomi och om vårdsäkerhet med mera. Men sett ur ett regionalt perspektiv behöver man ta in också andra aspekter än de som explicit gäller de patienter som vårdas nattetid på akuten. Då talar jag inte om det antal årsverken det innebär på akuten, utan om den nedmontering av sjukhuset som det i värsta fall kan föra med sig.

”Det gäller för oss att inte oskäligt påtala brister som kanske inte finns.”

Det handlar naturligtvis först och främst om tillgång på vård nattetid i den egna regionen. Det handlar om avvägningar om huruvida man ska åka längre bort eller vänta till morgonen. Det handlar om var nattpatienter skrivs in och därför också om sjukhusets status som första alternativ för dem av regionens invånare som behöver allmänmedicinsk vårdplats.

Det sägs att ett problem varit tillgången på läkare på jouren, att man i stor utsträckning varit hänvisad till dyra, inhyrda läkare. Då det gäller tillgången på vårdpersonal i regionen bär vi alla ett ansvar. Det gäller för oss att inte oskäligt påtala brister som kanske inte finns, att inte klaga på allt det nya som vi inte förstår oss på och att inte heller utgå från att det som heter välfärdsområde per definition fungerar dåligt. Om invånarna i en region talar så lockar man knappast kompetent och motiverad arbetskraft och man riskerar att förlora den man har.

I mitt jobb som sjukhuspräst på Malmska ser jag en motiverad och kunnig personal som jobbar hårt för patienternas bästa. Jag träffar dagligen patienter, och anhöriga, som är tacksamma och glada över den vård de får.

Med BB försvann i praktiken i stor utsträckning den så kallade dygnetruntberedskapen. Vad försvinner på sikt om man rör nattjouren? Det behöver våra vårdpolitiker ha klart för sig innan ett sådant beslut kommer upp till behandling. Det här tror jag är en av de viktigaste regionala frågorna den närmaste tiden.

Ann-Mari Audas-Willman (SFP), kommunalvalskandidat, Jakobstad