Post Island – hemma igen

Jag är inte den samma som då jag reste till Reykjavik för åtta dagar sedan. Då menar jag inte t ex det faktum att jag nu slutfört det grundliga firandet av min 60-årsdag, ett firande som pågått fyra månader. 😊 Inte heller det faktum att också jag, sent om sider, haft covid. Jag var sjuk några dagar och höll mig på hotellrummet, i hyrbilen och på vidderna – lättare än på de flesta ställen i världen att hålla avstånd. 😊 Efter en vecka på Island insåg jag att jag knappt sett några islänningar.

Nu har jag landat i min nya Islands-tröja på Willmanstrand.

Att jag inte är den samma som förr beror på, att jag tänker att Islands orörda natur måste vara det som allra mest liknar himlen.

Jag reste till Island i den föreställningen att det skulle vara mitt både första och sista besök där, jag kände rent av ett litet vemod på grund av det, att nedräkningen börjat mera påtagligt än förr, då man kommer till nya ställen medveten om att det inte blir igen.

Nu hoppas jag, att om himlen får vänta, ska jag kunna resa till Island igen en dag. Så underbart vackert var det jag såg.

Island 🇮🇸 Dag 4. Tingvellir

En vacker dag. Uppehåll och snudd på värmebölja, 14 grader. Killen vi hyrde bil av här om dagen berättade att man inte haft varmare än 16 grader i sommar.

Vi startade vid 7.30-tiden mot Tingvellir, där vi strövade omkring en god stund.

Pr 930 e. Kr. inrättades det nationella Alltinget som sammankom en gång per år där lagar stiftades och konflikter löstes.

4000 män, av öns 60 000 invånare deltog i tinget.

År 1000 konvertersde man till kristendomen, under hot av norske kungen Olafur Tryggvason, som annars hotade med norsk invasion.

1262 underkastade sig Island Norge som ryckte in som fredsmäklare då de isländska förmögna landägarna allt som oftast hamnade i strid med varandra.

I o m Kalmarunionen tog Danmark och drottning Margarethe över den norska tronen och därmed också Island. 1661 tar Danmark militären till hjälp för att avvärja Islands krav på självständighet.

1550 blir Island lutherskt och den danske kungen utsåg Gissur Einarsson till Islands första biskop.

Kyrkan vid den historiska tingsplatsen, en lite och enkel gräkyrka uppfördes 1859.

Österut från Reykjavik – Landmannalaugar

Uppe med tuppen och solen visade sig från morgonen! Sedan var det småregnit en stor del av dagen där vi rörde oss. Temperaturen car mellan 7 och 12 grader.

Frukosten på hotellet serveras med början kl 7 och då var vi där. (Också jag.) Kort efter det startade vi vår dagsfärd som innebar rätt mycket sittande i bil. Men det var det definitivt värt!

Vi tog sikte på Landmannalaugar. Vi körde ungefär 34 km längs en grusväg i ett stenigt månlandskap. Sedan tog vägen slut.

Vi kom i motsatt riktning jämfört med bilen i filmen här under. Vattnet var väl inte så djupt, men kanten man skulle köra upp för var enligt mitt förmenande inte ok. Jag meddelade chauffören att jag inte är med och efter att vi tittat oss omkring på området svängde vi bilen och tog en annan väg tillbaka. En suspekt och lång och mycket långsam väg, nästan tre timmar genom ödemarken, med otaliga fjällbäckar som rann genom vägen. Men en ofantligt bedårande och orörd natur! Vilken upplevelse! Och vilket spänningsmoment resan blev för oss två. ❤️ Och så otroligt vackert.

Bilder från vägen till Landmannalaugar.

Bilder från den tjusigavägen mellan Landmannalaugar och Vik. Var vi riktigt körde vet jag inte.

Dagen blev lång och vi handlade mat på tillbakavägen och åt på hotellet.

SNORRI, BARNAFOSSBRU, GULLFOSS OCH STROKKUR

Dag två på vår Islandsresa. 🇮🇸

8 grader, tidvis både hård vind och regn. Vi var beredda på vädret och anpassade oss till det. Tack Fridrik och Siv för goda råd och fin planering! 🥰. (Också middagen på Apoteket var utsökt! 😉)

I REYKHOLT, där Edda-författaren Snorri Sturluson levde på 1200-talet.

BARNAFOSSBRU, bron som fick namn efter att två barn drunknade i forsen på väg tilljulottan.

Vi körde längs den gamla hästvägen Kaldidalur, som de tingmännen använde för 1000 år sedan då de tog sig till Pingvellir.

Gullfoss. Mäktigt! Kallt, stormigt!

STROKKUR (vid Geysir). Mäktigt, mäktigt!

APOTEKET. Visst hade vi gjort oss förtjänta av lax på Apoteket då vi kom tillbaka till Reykjavik. Utsökt gott! Men så mycket lax på en tallrik har jag aldrig sett. Det var kanske allra första gången jag inte förmått äta upp all fisk.

Tack älskade Gösta för idag!

GRÄSÄNKLINGSKAFFE och prästens kaffe

Det verkar finnas en utbredd uppfattning om att präster dricker mycket kaffe. För något år sedan användes den som utgångspunkt för tv-reklam för Samarin eller något liknande preparat, ni minns.

Och ja, visst kan det bli en och annan kaffedoria under en arbetsvecka. Oftast är det bara trevligt och gott. Men. Det händer att kaffe och bakverk inte alls känns lockande för en som hållit i gång en hel dag utan lunchpaus, eller för den som gått från kaffebord till kaffebord.

Det händer förstås inte alla dagar, men om vi säger som så, att det finns risk för vissa högkonjunkturer och så kommer ju de där perioderna då man av en eller annan orsak måste hålla tillbaka. Det går oftast bra, men är inte alltid lätt. Och tyvärr vet jag av gånger då jag tackat nej även om jag efteråt insett att det blev fel.

Men. Däremot anses vi präster nog ha en skyldighet att dricka vilket kaffe som helst. Så det gör jag inte hemma. Jag mår bättre av mörkrostat kaffe än av något annat, så den linjen håller jag hemma. Kvoten garvsyrekaffe tillgodoses i jobbet.

Så, nu har jag markerat revir på kaffehyllan i skåpet påWillmanstrand i Vexala.

Under skära moln

Efter fem långa och intensiva arbetsdagar, som innehållit det allra mesta som kan ingå i församlingsprästens jobb, har jag fått landa på Willmanstrand. Tack vare att jag sovit långa nätter har jag orkat med programmet. Men motionerat har jag inte gjord, stegräknaren har noterat betydligt färre steg än det blir under lediga dagar. Så det är nu det allra viktigaste för pensionärsveckan, att skärpa mig beträffande promenader och någon simtur.ochi morgon blir det sovmorgon!

De stupades dag 2022, ingen vanlig dag

I Närpes vaknade vi till en vacker vårsöndag. Solen sken i den skira grönskan och den blåvita korsflaggan vajade vackert på många gårdar. Flaggan brukar betyda fest, men idag är den symbol för något annat, då vi uppmärksammar de stupades dag.

Det var litet annorlunda i år, än det brukar vara tredje söndagen i maj. Det handlar inte bara om historia och tacksamhet inför det som varit. Det har kommit nära genom invasionen i Ukraina, genom flyktingströmmar och genom ett förändrat säkerhetspolitikskt läge.

Samtidigt som vi var samlade till gudstjänst i Närpes kyrka och bad för statsmakten, presidenten , regering och riksdag fattades det historiska beslutetom om att Finland ansöker om medlemskap i försvarsalliansen Nato.

En historisk dag för nationen.

Temat för gudstjänsten var Himmelrikets medborgare i världen och jag höll en rätt politisk predikan. Efteråt uppvaktning vid de stupades gravar.

Alla har vi väl pippi på något

Jag räknar mina kollin. Som känt flyttar jag på mig ibland, och även om jag har det oförskämt bra och uppsättningar av det mesta på alla ställen, finns det ju det man behöver ta med sig då man flyttar på sig. Och när jag lyfter väskorna och andra kollin ur bilen el i hissen el in genom dörren räknar jag dem. Idag var de sju. Ett av dem var ett blått plastämbar med vackra blommor. Inte kunde jag resa från dem, genom att jag blir borta ända till söndag den här gången.

Var o ein me sett o ja me mett. Övers: var och en med sitt och jag med mitt. 😊

Men visst är de vackra, blommorna! ❤️

Taveltestet

Lycklig den som har tavlor som smyckar ens hem. Tavlor som innebär såväl skönhet som kärlek och minnen. Ännu lyckligare den som är sams med sin äkta hälft sedan man ritat kryssen på väggen. Nu hoppas jag att vi är sams också sedan svärsonen varit här med slagborren senare idag. Undrar just vem som mätt el räknat fel om resultatet inte motsvarar förväntningarna. 😊❤️🙏

Blir det inte som planerat flyttar jag till skären. Hoppas kompanjonen kommer med i så fall.

Ett ämbar mjöd och en stor portion förväntan

Att fylla år 24 april är att ibland fylla år på vintern, ofta på våren och ibland på försommaren. Därför är jag inte så förvånad över vare sig takatalvi eller kalla aprildagar eller snä på valborg.

Att fylla år 24 april brukar betyda att jag efter födelsedagsfirandet kommer ihåg stt brygga mjöd, eftersom jag ju alltid gjort det då jag städat bort kalaset. Ofta sammanfaller det med att jag städar bort påskpynten. Och sedan hinner en ju knappt dra andan före det är mors dag. Men i år kan jag inte vänta mig att döttrarna kommer hem då, eftersom vi i år får fira valborg tillsammans. ❤️

I år blev det ett helt ämbar mjöd, 😊 de senaste åren har det räckt med mindre än så.