Vilken sommardag!

Som jag har njutit mellan varven idag!

Måndagen är som känt (oftast) prästens ”egen” dag. För mig innebär många av mina lediga dagar under högsommartid, att jag och Maken får umgås med barnbarnen några timmar, under föräldrafri tillvaro som vi kallar ”Kusinklubb”. Det är sjätte sommaren vi håller på.

Inför dagens träff frågade vi efter om det skulle vara simning och båtfärd på programmet eller om det vi skulle köpa tjänster av bemanningsföretaget Torphade Multifix. Svaret vi fick via föräldrarna var att barnen vill ha alla delar. Sagt och gjort.

IMG_1082.JPG

Torphage Multifix började med att plocka kottar och småsten på sandstranden.

IMG_1105.JPG

Det framfördes önskemål om en snabbare tur, och det blev det. Tänk att vi sitter med bara armar i båten. Det var första gången i sommar.

IMG_1093.JPG

IMG_1099.JPG

Sedan blev det bad och lek. IMG_1109.JPG

Då det blir 25 grader varmt flyttar man liksom ut…och verandor och terasser ser ut därefter.

IMG_1077.JPG

Första gången i sommar som Kusinklubben fått äta lunch ute. De åt under andakt och tystnad. Men de var säkert hungriga efter alla aktiviteter. Och spaghetti och köttsås är ju altid gott.

IMG_1119.JPG

Vardagsprästens vardag – enligt tidningen Sydin 18.7.2019

Text och bilder: Sandra Herrmans
medium.jpg

I takt med tiden…

65e5a056-b740-4189-a3ad-fa5807d58574-1.jpgHur många gånger har jag inte hört folk säga, att man orkar då det är roligt! Hur många gånger har jag inte själv sagt så, att det nog går, för att det är roligt eller känns meningsfullt…!

I min ålder, senast då, är det bäst att inse att an blir trött även om det är roligt och känns meningsfullt. I prästens jobbär inte allt roligt, men det allra mesta meningsfullt.

Den här fredagen njuter jag litet extra. Jag känner mig litet som andra, genom att jag blev ledig på fredag eftermiddag och har en ledig helg framför mig. Att jag dessutom har ledig måndag och tisdag gör sju att jag är väldigt privilegierad.

Men alla system har sitt pris. För att få denna räcka av fyra lediga dagar har jag jobbat tio på raken. Att det dessutom gick fel någonstans i planeringen, så att jag inte haft nått helt ledigt veckoslut i vare sig mars eller april, får jag skylla på dålig planering, nybörjarotur och att jag varit en önskad förrättningspräst.

Men nu ska jag vara ledig och vänta på våren. Strandsatt med sommardäck ute i arkipelagen. Solstolarna få stå kvar, för det vänder förhoppningsvis snart det här vädret.

”I takt med tiden”, står det på den fina kudden jag fick av skäregrannar i gåva vid ett speciellt tillfälle.

 

 

 

 

En glädjens dag!

Vissa dagar bara vet man, att det finns orsak till mycken glädje. Idag är en sådan dag. Jag ska nämna några orsaker till glädjen.

  1. Jag har blivit återvald som distriktsordförande för Finlands Röda Kors Svenska Österbottens distrikt. (Efter fyra år i styrelsen vet jag att det heter ungefär så…) Det känns fint att få arbeta för en humanitär organisation med människovärde och jämställdhet på agendan. En kraft som behövs runt om i världen idag, och skå i vårt samhälle.

IMG_6712.jpg

Här distriktsstyrelsens viceordförande Ulf Lassander och jag då vi valdes till våra uppdrag för tvåår sedan. Idag återvaldes vi för två år till.

58444722_2172570169501102_8113145543712047104_n.jpg

2. Det var så fint att få sjunga med Betaniakören i Solfs kyrka ikväll. Jag presenterade stolt ”min” f.d. kyrka för körsångarna. det var roligt at sjunga och det var väldigt roligt att det kom mycket folk och fint att få träffa vänner.

3. Idag har ett flyttlass kommit från Helsingfors till Kvevlax som gör att vi snaaart får umgås mera med både barn och barnbarn. Om några veckor kanske de bor ”på riktigt” i Kvevlax, men nu skall terminen avslutas i Helsingfors för 3/5 av familjen Men visst är det orsak till stor glädje att få några älsklingar ”på nära håll”.

 

Vilken valdebatt!

56252741_10205292770756208_471298276197400576_n.jpg

Igår kväll hade vi i Närpes besök av Astrid Thors, som talade över temat ”Vem har rätt till rättigheter?” Mänskliga rättigheter, minoritetsskydd, grundlag, mänskliga rättigheter, barns rättigheter, flyktingkonvention m.m. Intressant och Aktuellt, inte minst mot bakgrunden av att medmänsklighet idag i många fall är bristvara, och åtminstone ingen självklarhet. Något att beakta också så här i valtider.

Men vilken debatt det blev utgående från denna kandidatpanel! Fyra av Sfp:s riksdagsvalskandidater i Österbotten var med.

Nanna Rosengård talade med inlevelse om sitt jobb bland prostituerade i Grekland, Ramieza Mahdi berättade ur sitt perspektiv som somalisk invandrare i Finland och Svenska Österbotten men också utgående från sitt jobb bland invandrare och flyktingar. Marjo Österblad berättade om sina erfarenheter från den tid hon bott i Turkiet.

Anders Norrback, den fjärde riksdagsvalskandidaten på plats fick ty sig till sin allmänna politiska kompetens i sammanhanget, men visst har han erfarenhet av invandringsrealterade frågor, sysselsättningen av invandrare och också de utbildningspolitiska frågeställningar som invandringen ställer utbilningsuprrätthållarna ställs inför, såväl som tidigare lärare och nu som styrelseordförande i Söfuk.

Ingen valdebatt någonsin har berört mig så mycket som denna. Riksdagsvalskandidaterna kom inte med tillrättalagda svar på allmänna frågor. De fick skräddarsydda rubriker för sina 7-10 minuters anföranden. De berättade ur hjärtat, om de egna erfarenhet som berört dem så mycket att det var det de valde att ta fram en sådan här gång. Publiken var tagen, imponerad, stolt och glad över dessa kandidater.

Emina, Sfp-tjänstekvinnan, som ledde tillställningen, det fanns också mycket av hennes person i hela upplägget.

Tack för att ni orkar! Och vi som bara är med, vi ska se till att vi röstar och att vi röstar rätt!

Biskopsvalets andra omgång

Biskopsvalet i Borgå stift är inne i den andra omgången. Jag befarar att den kan bli olustig. Hoppas innerligen att jag har fel.

Personval är alltid litet märkliga. I synnerhet när kandidaterna är få eller två. Då söker man lätt skillnader. Om skillnaderna inte är tydliga kan sökandet efter dem bli krystat. Om man inte hittar tillräckligt belysande fördelar att lyfta fram hos den egna kandidaten kan man frestas tala nedlåtande om någon annan.

I kyrkliga sammanhang använder sig media av ett förenklat språk. Konservativ är ett epitet, liberalt ett annat. Och några andra finns väl egentligen inte. Rubriker senaste vecka berättade att stiftet igen kommer att få en liberal biskop. Så är det väl knappast. Med liberalteologi avses något annat än att man i ett par frågor som media och samtiden betonar har den ena eller andra åsikten.

I kyrkliga kretsar har man betonat att man inte skulle önska fokusera bara på frågorna om vigsel av samkönade par och om kvinnliga präster. Man skulle önska att i debatten med och mellan kandidaterna få penetrera andra frågor t.ex. om kyrkan, tro, församlingsliv, kyrklig förvaltning, ansvar för miljö, samhällsdebatt, kyrkan som röst i samhället. För att nämna några.

Hittills, i den första omgången, har det inte, som jag uppfattat saken, förekommit så stor diskussion mellan kandidaterna. De fyra har suttit uppradade brevid varandra och pliktskyldigast svarat på frågor. Detta också då frågorna behandlat annat än de två ”stora” frågorna. Någon egentlig debatt har inte förekommit, utan man har varit mycket gentlemannamässiga och behandlat varandra som man gör på småtrevliga och gemytliga finlandssvenska kafferep.

Men visst skulle vi som har rösträtt i det här skedet vilja börja höra kandidaterna resonera med varandra, litet djupare. Med risk för att allt inte blir helt tillrättalagt utan att det kunde bli litet halvfärdigt och i den bästa av världar kanske man kunde våga utveckla resonemang medan diskussionen pågår, som det tenderar att göra under ärliga och raka samtal.

Nu står stiftet inför en andra omgång där två kandidater återstår, och dessa kandidater är oerhört lika varandra. De är båda välkända i stiftet. De är båda i hög grad bekanta med stiftet och arbetet i stiftets församlingar. Utsprungna ur samma miljö, utbildade vid samma lärosäte o.s.v. o.s.v. Det skulle vara svårt att hitta två kandidater som påminner mera om varandra.

I denna situation skall vi då börja söka skillnader. Mina farhågor, och mitt obehag, bottnar i att vi börjar söka skillnader i oväsentligheter. Att vi känner de två kandidaterna rätt väl kan i värsta fall betyda att vi, för att valsituationen kan tänkas legitimera det, börjar diskutera personligheter och egenheter och tillkortakommanden m.m.

Några större lik har de väl knappast garderoberna, det skulle vi väl känna till, i vår lilla Ankdamm.

Bo-Göran och Sixten, har båda erfarenhet av biskopsval, den förra är kandidat tredje gången och den andra är med för andra gången och tog sig också senast till ”final”. Jag hoppas att de nu är så trygga i sig själva att de vågar debattera öppet och ärligt om sakfrågor och att de bjuder på den möjlighet till samtal som en ”valkampanj” kring en andra omgång i ett biskopsval innebär.

Många elektorer, såväl präster som lekmannaelektorer, har offentligt ställt sig bakom någon av kandidaterna. Många har nu inte kvar ”sin” kandidat och skall följaktligen söka sig en ny för den andra omgången. Och som känt har ingen utslagen kandidat något att testamentera. Varje elektor äger sin egen röst.

Men det finns också de som, av högst varierande orsaker,  valt att inte ställa sig offentligt bakom någon kandidat. Därför är det många röster som nu inte går att räkna in utgående från listor under insändare eller på respektive kandidats hemsida eller annat forum.

I ett demokratiskt val är det också en medborgerlig rättighet att inte berätta vem man röstar på i ett slutet val. Så valde jag att ha det i den första omgången. Nu vill jag bara att vi ska vara korrekta men ändå ta debatten och debattillfällena på allvar. Är jag naiv eller kan mina fromma förhoppningar infrias?

(Gudstjänstboken.)

Bussdöden

55525878_10205254171551252_7345167462331056128_n.jpgFör en månad sedan skrev jag upp bussturerna mellan Närpes och Vasa. Första mars skedde stora förändringar, samma dag jag började jobba och flyttade in i min jobbostad brevid busstationen. Antalet turer som går från centrum i stort sett halverades. Nu kan man förvisso stiga på vid riksvägen på en del andra (översträckade) turer, men dit är det ca 7 km och litet långt att gå. Jag kör gärna bil, men åker också gärna buss ibland för att få jobba under resan, eller vila. Men hur ska ekvationen gå ihop för att det skall fungera och vara tillräckligt tilltalande att åka buss?

Helkväll med teater och fredagsmys

Ikväll hade vi glädjen att se premiären av Wasa Teaters uppsättning av LasseMajas detektivbyrå på Smedsby uf-lokal. Tioåringen trivdes och gillade, sexåringen gillade och tyckte det var litet väääl spännande då alarmet gick på muséet. Men gillade stort. IMG_0023.JPG

Så också vi vuxna. Fina skådelspelarprestationer och fin scenografi. Gå och se den gott folk!

Kvällen fortsätter med talang och fredagsmys. Njuter och trivs med LIVET.

IMG_0026.jpg

 

Skaffa dig ett liv!

Han sade så, min älskade Make för en tid sedan. Han syftade på att livet kan innehålla också annat än arbete. Kanske han har rätt! Men, ändå var det litet intressant att det skulle komma just från honom, som varit anträffbar dygnet runt i sitt vuxna liv, och att han skulle säga det då han varit lycklig pensionär i några veckor.

DSC_0334

Maken, som jag i ett skede av vårt gemensamma liv tyckte om att fotografera utanför stads- och rådhus runtom i Europa. Ibland stötte vi under våra resor på offentliga evenemang där någon av stadens fäder hade en synlig roll. Då var det roligt att vara en liten mygga och se hur det kunde gå till, och hur ceremoniellt det var.

Endast en gång har jag sett honom generad över sitt värv. Maken som alltid imponerats av hantverkare och andra yrkeskunniga människor blev bekant med en finsnickare på gågatan i Heidelberg och imponerades över hans konst. Då han beundrat honom en stund frågade hantverkaren vad Maken jobbade med. Den gången skulle han ha velat kunna svara något annat. ”Etwas solches Bürgermeister.”

Nu har han skaffat sig ett liv. Att annat liv. Och det är underbart att få leva sida vid sida med honom också nu. Han har mera tid. Han tar det lugnare. Han är mera hemma. Han får skida på förmiddagarna. Han handlar, kokar, städar. Han läser. Ser på tv. Han har skaffat sig ett liv.

Vi hoppas också få vara mera tillsammans. Det som vi förr hann med mest under våra resor. Här i Rom för många år sedan. Fotograferade av kärleksbarnet. DSC_0100 2.jpg

 

Hem till kvällen

IMG_0016.JPG

Glad över min första arbetsdag i Närpes. Jag hann hem till kvällen och solnedgången. Endera dagen börjar jag inreda övernattningslyan, för hur roligt den är att åka buss och köra bil, har jag ingen orsak att åka hem varje dag.

Allra minst sedan jag flyttat in i mitt arbetsrum. Vår baby, som i hundår är närmare 100 har antagligen utvecklat litet demens och svängt på dygnet, så det passar bättre att pensionären tar nattskiftet en tid.

Här gosar mina två älsklingar.

IMG_0008.JPG