Vuxenpoängen rasslade in i förmiddags då jag hällde upp påskgodis i en skål och ställde nära ytterdörren för att bara vänta in påskhäxorna. 😊🫣

Det blev bara två påskharar som ringde på, men vackert så. Något slags början på en ny tradition för mig som sällan suttit hemma och väntat på påskhäxorna.

Jag drog mig till minnes en påsklördag för drygt 20 år sedan då en liten påskhäxa med sin mamma i sällskap ringde på i vårt egnahemshus i Lövö, Pedersöre. Jag såg dem från daglyktan i andra våningen, men jag var ensam hemma med minstingen som satt i badkaret (på andra våningen) och jag kunde inte lämna henne och springa ner för att öppna. En liten häxa gick besviken bort och jag fick höra på omvägar att jag inte lär ha öppnat då barnet ringde på. Inte så konstigt att det inte blev så många häxbesök på den adressen.

Nåja. Nu har jag kanske inför en ny vana och börjat hålla mig hemma åtminstone en del av påsklördagen.

Men, gott folk, så dyrt godiset blivit. Jag kom att stå vid en hylla med påskgodis och eftersom kilopriset föredömligt angavs blev jag medveten om den stora prisstegringen, på godis som vid storhelger i barnfamiljer närmast är att betrakta som basprodukter.