De senaste dagarna har jag några gånger fått frågan om vad som varit det bästa med år 2023 för mig personligen. Några av barnbarnen ställde frågan (kanske) för att de ville höra mig säga att det var då vi reste till Italien. En följdfråga var också om det var bättre än julen med storfamiljen, och som det ju är kan man inte alltid jämföra.

Men nog håller jag resan som Gösta och jag gjorde till Italien med de fem äldsta barbarnen som något utöver det vanliga. Vi hade väntat länge och trodde nästan att pandemin hade förtagit resan. Då vi väl fick göra den visste vi att det var i grevens tid, ansvaret är stort att resa med så många barn och tonåringar. Den allra största tacksamheten känner jag över att allt gick bra och att alla hölls friska, inga olyckor eller så.

Men att det finns de där människorna en får resa med och fira jul i mellandagarna med, det är förstås störst av allt. Vår tradition med storfamiljens två dygn på en lägergård börjar vara rätt väletablerad. Alla var friska och kunde vara med, vi fick fira med alla sex döttrar och deras familjer vilka utgör svärsöner och 10 barnbarn.

Det blev mat och godis, karaoke, pidro, teaterföreställning och mycket annat roligt. Skidåkning för en del, liksom korvgrillning i den vita vackra snön. Lycklig tackar jag för dagarna och familjen samtidigt som jag konstaterar at5 jag inte tog en enda bild under dagarna.

2023 innebar jobbyte, från Närpes till Malmska. Sedan 1,5 år jobbar jag halvtid som präst och har nu också möjlighet att ha en del handledningsuppdrag – arbetshandledning och sorgbearbetning – vid sidan om jobbet som sjukhuspräst. Därför har jag ett rum vid torget i Jakobstad och där kommer jag antagligen att vara mera nästa år då jag jobbar i huvudsak tisdagar och torsdagar på sjukhuset.

Flyttningen från Närpes innebar ett hem mindre. Jag är så tacksam för att nu ha ’bara” två hem i Nykarleby att hålla reda på, hur bra jag än trivdes i bostaden i Folkhälsanhuset i Närpes.

Precis som nyår är en tid för tillbakablick och planering framåt är tydligen också 60-årsåldern det. Tacksamhet och förundran, men samtidigt ett framåtperspektiv som formas av medvetenheten om att tiden inte är oändlig och att det gäller att prioritera och att avvara det som inte är tillräckligt värdefullt eller viktigt. Att allt har sin tid och att varje dag är en gåva, att livet är här och nu.

Bilden i min telefon som påminner mig om bilkörandet i Venedig. Jag tror inte att det är aktuellt för mig flera gånger, men den här gången var vi tvungna att ha två bilar och två chaufförer.