Någon har frågat vad som har hänt med Vardagsprästen, om jag inte bloggar längre. Jag har helt enkelt haft en paus, en tremånaders sådan. Genom att jag bytte jobb och därmed delvis liv, ville jag vara litet mera återhållsam en tid. Jag ville samla intrycken från allt det nya utan att behöva formulera det för andra än mig själv.

Det är nu 4,5 månader sedan jag började jobba på Malmska sjukhuset som sjukhuspräst på deltid. Mycket är bekant från förr, mycket är nytt. Och det är roligt att få lära sig nya saker, framför allt om människan, om livet, om sig själv. Det får jag återkomma till.

Det är också roligt att ha mera tid för de egna, vilket jag haft i sommar. Jag som i många år jobbat tre av fyra veckoslut och de senaste åren dessutom ofta gett de lediga veckosluten till organisationsvärlden, har nu fått umgås med familjen mera än på länge. Då jag bläddrar i almanackan märker jag, att jag de tio senaste veckosluten fått umgås med någon del av storfamiljen. Det är stort. ❤️

Vi har träffats i Vexala, i Stockholm, i Umeå, i Malmö, i Vadstena, i Åbo, i Kvevlax, i Jakobstad. Och på Tottesunds herrgård i Maxmo hölls småkusinsträff då pappas moster Elin var ”hemma” från Amerika med sina barn Linda och Rob. Det var inte heller någon självklarhet att jag kunde vara med då, en söndag i juli, så det är jag också mycket glad över.

På bilden ser ni mig festa på konditori med två av barnbarnen. En vanlig sommarlördag.