Präster anses ibland vara ett underligt släkte, och också våra arbetstider och ledigheter kan förefalla rätt märkliga. Det här hör till ämnen som ofta kommer upp vid s.k. small talk t .ex. dopkaffe och andra informella samtal.

-Ni får mycket tillägg för röda dagar, sade en man en gång. Jag trodde först att han skämtade, men insåg sedan att han, trodde att det var så, att vi får 100 %iga lönepåslag på söndagar och kanske också på lördagar.

Nej, så är det inte. En församlingspräst jobbar utan tjänstetid, men har rätt till två tjänstefria dagar per vecka. Om det inte kan ordnas varje vecka ska det redas upp inom tre veckor, så att sex dagar på tre veckor är lediga. Arbetsdagen är i princip 24/7 men man försöker förstå få litet huvud och fötter i tillvaron genom att koncentrera det aktiva arbetet till något som liknar en ”normal” arbetsdag. Till all lycka hålls också de flesta gudstjänster och förrättningar, liksom andra samlingar och sammanträden samt enskilda samtal och förrättningssamtal i huvudsak under de timmar på dygnet då andra människor också arbetar.

Då andra är lediga jobbar de flesta församlingspräster ändå kanske som allra mest. Det gäller helger, både större och mindre. Det gäller jul och påsk och midsommar. alla helgons dag. Det gäller också trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag, och förstås både morsdag och farsdag som inte är kyrkliga helger men som alltid infaller på söndagar. (Den enskilda prästen ska ändå ha minst ett ledigt veckoslut per månad.)

Men det finns ett undantag. Det finns en helgdag – en röd dag – som inte prästerna normalt inte behöver jobba häcken av sig. Det är första maj. Prästernas röda dag.

Därför är jag idag jour inom sjukhussjälavården, för att någon av alla de församlingspräster som annars jobbar de flesta helgdagar om möjligt ska få en ledig dag tillsammans med sina nära och kära. Det är annat med mig som ju inte nu jobbar som församlingspräst, jag är ledig de flesta helger nuförtiden.

Glad Valborg och första maj!