Klockan 16.00 idag hämtade han mig på jobbet med rosor, vin, sötsaker och annat gott.Jag har jobbat hårt i, mest med byråkrati och annat trevligt, de senaste dagarna. Jag höll på tills jag skulle lämna ifrån mig nyckeln idag, avbröt där jag var just då. För världen blir ju inte färdig.

Så jag hade inte riktigt hunnit känna efter hur det känns. Men i bilen på väg till Vexala satt jag med ett småleende på läpparna, och jag började småningom ta in verkligheten. Att jag gjort min sista arbetsdag denna månad och att jag efter det är heltidspensionär.

Så inte är det riktigt vilken onsdag som helst.