En dag med: Ann-Mari Audas-WillmanAtt vara präst innebär inte att man bara dyker upp till kyrkan på söndagarna för att hålla gudstjänst. Det är så mycket mer än det. Sydins reporter träffade Närpes församlings nya kaplan Ann-Mari Audas-Willman för att följa henne under en arbetsdag.
Sandra Herrmans
Ann-Mari Audas-Willman, Närpes nyaste prästtillskott, känner sig välkomnad i staden. ”Jag tycker om Närpesborna. De är raka, rejäla och vänliga.”, säger hon. Foto: Sandra Herrmans
Dagen som Sydin träffar Ann-Mari Audas-Willman har hon en av sina mer hektiska dagar. Det är torsdag och hennes schema innehåller allt från personalmöte till jordfästning.
– I dag började jag arbetsdagen klockan halv nio. Jag har hunnit ha ett möte med mina fyra prästkollegor. Efter det hade jag en jordfästning och minnesstund och senare i kväll ska jag delta i De finaste sommarsångerna på Oasen på Vargholmen. På kvällen ska jag ännu förbereda ett tal till morgondagens jordfästning. Det här blir nog en 14-timmars dag.
I sakristian sitter Ann-Mari Audas-Willman och bokför vad som hänt i kyrkan på sistone, till exempel vilka psalmer som har sjungits och vilka verser som lästs upp. Foto: Sandra Herrmans
Onsdag och torsdag är de mest späckade dagarna, enligt Audas-Willman. De dagarna fylls med planering, talskrivning, besök på ålderdomshem och förrättningssamtal, det vill säga de samtal som prästen har med de anhöriga när det planeras dop, vigsel eller jordfästning.
Söndagskvällen är vanligtvis min ”fredag kväll”.
ANN-MARI AUDAS-WILLMAN
kaplan i Närpes församling
– Vi präster har ingen arbetstid, utan vi har vissa arbetsfria dagar. Präster jobbar oftast onsdag till söndag, så söndagskvällen är vanligtvis min ”fredag kväll”. Enligt kollektivavtalet har präster rätt till ett ledigt veckoslut i månaden, säger Audas-Willman.
Även om präster inte har någon arbetstid är tanken ändå att de ska jobba 40 timmar i veckan.
En lång arbetsdag som denna där Audas-Willman ska till flera olika ställen kan man föreställa sig att hon skulle kunna känna sig lite stressad. Men det märks i alla fall inte på henne. Känner du dig någonsin stressad?
– Jag försöker att vara i stunden. Under en minnesstund kan man ju inte börja kolla telefonen och det är på ett vis skönt. En minnesstund är som en oas där man bara får vara. En stilla stund.
Att vara präst verkar vara ett väldigt varierande jobb. Kyrkan är bara en i raden av ställen där prästerna utövar sitt yrke. På frågan var hon har jobbat den här veckan tar Audas-Willman upp sin kalender och börjar räkna upp:
– Den här veckan har jag jobbat i kyrkan, i församlingshemmet, på pastorskansliet, på Vargholmen och hemifrån. Jag har också besökt Närpes hvc och haft förrättningssamtal i två hem.
Förberedelser är en stor del av en prästs arbetsliv och det är framförallt många olika tal som ska förberedas, såsom predikningar, andakter och begravningstal. Audas-Willman berättar att hon jobbar mycket hemifrån. I Närpes hyr hon en lägenhet där hon tillbringar mycket av sin arbetstid. Sina lediga dagar tillbringar hon oftast utanför Närpes gränser och under sommaren ofta på sommarstugan i Nykarleby.
– Eftersom jag far runt och jobbar från lite olika ställen har jag en korg med predikolitteratur som jag kör runt med. På lördag har jag inga uppdrag i Närpes så jag kommer att åka till Nykarleby och jobba därifrån.
Ann-Mari Audas-Willman sitter ofta hemma i sin soffa och förbereder sina tal. Den här veckan ska hon hålla fem tal. ”Många tror att man bara tar upp och läser direkt ur en bok, men det ska nog förberedas”, säger hon. Foto: Sandra Herrmans
Ann-Mari Audas-Willman blev präst i vuxen ålder. Det är nu elva år sedan hon prästvigdes. Innan dess jobbade hon som rektor för Kristliga folkhögskolan i Nykarleby.
Du bytte inriktning mitt i livet, vad är det bästa med att jobba som präst?
– Människomötena.
En präst möter människor i livets alla skeden, både i glädje och sorg. De närvarar vid såväl dop, vigsel som begravning.
– Man kanske föreställer sig att vigslar är den festligaste tillställningen, men den är ofta överskuggad av så mycket annat runtomkring. Brudparet kan vara stressade eller väldigt nervösa. En gång var jag tvungen att be en brudgum ta tag i altaret för jag såg hur mycket han svajade. Det är ofta en stressfylld dag och en del kanske helt enkelt glömmer bort att äta.
– Vid dop är jag i dag ofta i samma ålder som mor- och farföräldrarna. Jag upplever att det finns en glädje hos dem som föräldrarna kanske inte riktigt kan förstå. Den ser jag och känner igen eftersom jag själv har barnbarn.
Audas-Willman anser att jordfästningar är väldigt speciella.
– Jag tycker särskilt mycket om jordfästningar. Där förställer man sig väldigt lite – det är på riktigt. Ibland kan man bli känslosam, men jag är alltid i stånd att sköta mitt uppdrag. Jag har en professionell sköld och vid jordfästningar använder jag alltid mascara, och då kan man ju inte gråta.
I Närpes har hon hunnit ha mest jordfästningar och dop, och förstås gudstjänster. Vem är det som går i kyrkan i Närpes?
– Sett till församlingens storlek är det ganska många som besöker gudstjänsterna, allt från 30 personer till 180. Det skiljer sig från söndag till söndag. Antalet deltagare i gudstjänsterna är som minst efter exempelvis julhelgen då det varit många söndagar. Medelåldern på besökarna är ganska hög.
– Att vara i kyrkan på söndagarna har alltid ingått i min livsrytm eller veckorytm, men att hålla gudstjänsten är ju något helt annat. I gudstjänsten tycker jag inte att predikan är det viktigaste, utan gemenskapen. Tänk att det har funnits människor här som söndag efter söndag har bett för livet här och att den traditionen fortsätter.
Under sångkvällen De finaste sommarsångerna på Oasen på Vargholmen höll Ann-Mari Audas-Willman en betraktelse. Foto: Sandra HerrmansPräster känns igen på sina kläder. Den svarta prästskjortan med den kännetecknande tillhörande vita kragen är det plagg prästerna använder mest. Audas-Willman känns lätt igen på stan då hon bär prästskjorta. Det är många som hälsar och välkomnar henne till Närpes, något som hon uppskattar mycket.
– Jag har gärna prästskjortan på mig. Den välkomnar och bjuder in till samtal. Den kommunicerar att det här är inte Ann-Mari utan det är prästen. Du kanske inte skulle säga det här åt Ann-Mari, men du kan säga det åt prästen. Du kanske inte kan störa Ann-Mari, men du kan störa prästen. Man kan få enorma förtroenden.
Efter prästskjortan är det alban som används mest – den används vid gudstjänster och förrättningar. Vid dagens jordfästning bar Audas-Willman en specialsydd svart prästrock. Kvinnliga prästers dräkter skiljer sig från manliga prästers. Det finns också plagg som enbart manliga präster får bära, ett av dem är festdräkten kaftanen.
”Jag brukar roa mig med att räkna hur många klädbyten jag hinner med på en dag”, säger Ann-Mari Audas-Willman. Här bläddrar hon igenom stolorna i prästernas garderob i sakristian. Färgen på stolan, det vill säga det band prästerna bär över axlarna utanpå alban, varierar under kyrkoåret. Den gröna stolan är den som används mest. Foto: Sandra Herrmans
I medierna talas det mycket om att det är många som skriver ut sig ur kyrkan. Hur är läget i Närpes församling?
– Där tycker jag medierna ger en lite missvisande bild för i Närpes är det inte så många som skriver ut sig ur kyrkan.
När Ann-Mari inte jobbar tillbringar hon mycket tid med familjen. Hon konsumerar också en hel del kultur på sin fritid. Nu på sommaren har hon bland annat besökt några sommarteatrar i Österbotten. Också ett besök på Närpes teater är aktuellt.
– Präster rekommenderas också att läsa skönlitteratur och på så vis lära sig mera om människan och få nya intryck. Jag planerar också att gå en guidad rundtur här i kyrkan och på gravgården för att lära mig mer om Närpes kyrka.
Familj: Maken Gösta Willman, döttrarna Amanda 36 år, Matilda 34 år, Emma 31 år och Fanny 21 år samt bonusdöttrarna Johanna 36 år och Emma 30 år. Sex barnbarn och två bonusbarnbarn.
Gör: Kaplan i Närpes församling.
Bor: I Vasa och i Vexala i Nykarleby, samt i hyresbostad i Närpes.
Fritidsintressen: Kultur i alla former.
VardagsPrästen 