Det finns kvinnor som tycker om skor och så finns det kvinnor som inte tycker om skor och i den senare gruppen finns en kategori som nästan tycker illa om skor, inte att bära dem men då de tar utrymme och lätt blir för många. Och smutsiga tenderar de att bli.

Jag hör till dem som varje gång jag införskaffar ett par skor samtidigt slänger ett annat par. Mina barn har också ibland kunnat göra sig fickpengar på att avyttra några par skor var, allt för husfriden och graden av ordning och reda i tamburen och skohyllorna.

Jag tycker alltså inte om skor. Men väl om väskor. Och korgar. Och tygkassar och handväskor och axelväskor och portföljer och stora bags och kappsäckar och weekendväskor. Och tur det, jag har ju alltid levt i kappsäck och bott på flera ställen.

Men jag tycker inte om plastkassar. För att undvika dem kan jag rekommendera att det är praktiskt och ekologiskt att alltid ha minst en tygkasse med sig. Det hade jag också idag, då jag hade kommit överens om med en kollega i en grannförsamling att jag skulle få en del material av honom då vi skulle träffas på ett möte.

Men min kollega hade packat ner det jag skulle ha – inte i en korg, han gav mig alltså inte korgen, men – i en väska som han sade att han ”tyckte att skulle passa riktigt bra” åt mig. Haha. Jag smålog då jag vandrade hem längs Skolhusgatan och det gjorde nog också någon jag mötte. Och inte att undra på det!

Lilla My: ”Den förtrollande, argsinta, lyckliga My”. Jo, den passar mig! Tack Tomi!