Också jag. Också här. På denna strand utanför vårt fönster och vår terass. Där mina barnbarn och vi andra brukar simma. Inte idag, inte i år. Utan för några år sedan. Men jag har inte talat om det. För jag ville inte tänka på det. Ville inte att det skulle vara sant. Jag räknade med att inte bi trodd.

Men nu vet vi att det finns vargar i Österbotten. För många. Nu kan vi berätta att vi sett en varg utan att ifrågasättas. Vargarna ska finnas i de djupa skogarna, ifred för människor. De hör inte hemma bland våra husdjur, våra barn och oss själva.

Utanför civilisationen, flera kilometer från närmaste åretruntboende får man räkna med en varg. Vi har valt att bo för oss själva och har ingen orsak att hojta högst om vi ser en varg, hur obehagligt det än var. Men de ska inte finnas i  tätorter, på planerade områden. Och inte för många. Myndigheterna måste ta folks oro på allvar.