Kusinklubbens avslutning

Allting har en ända. (Utom korven då, som har två.) Också Kusinklubben tar paus efter några intensiva sommarveckor. En eller två eller tre gånger per vecka den senaste månaden har vi – utan barnens föräldrar – fått träffa de fem av barnbarnen som nått kusinklubbsålder några timmar till klubb.

Det som skiljer Kusinklubben från annat umgänge över generationsgränsen är att den är planerad och förhållandevis välstrukturerad, med en början och ett slut, med ett program som är gemensamt för alla. Vi inleder med mat. Sedan samling med läsning och snack om viktiga saker. Beroende på vädret tar simningen mera eller mindre av tiden, och i år har det följaktligen simmats mycket. Sedan brukar vi hinna med ritande m.m. Ibland också små talkoprojekt.

Idag var sista klubbsamlingen för den här sommaren. Jag har börjat jobba igen och ”kusinerna” kommer småningom att lämna sommarvistet. Den här fina varma sommaren går nog till historien som den då Kusinklubben simmade mest hela tiden, och också mormor simmade gärna och ofta.

Vi besökte idag Rådhuset i Nykarleby och tog del av utställningen ”Topelius sagovärld” som gjorts av den ryska konstnären Reichstein. Vilken upplevelse! Vilken genial utställning! Hur den engagerade barnen, i vårt all fem barn mellan fem och tio år. Hur utställningen utmanade dem och aktiverade dem och fick dem att leka sig igenom den!

Redan ingången till utställningsutrymmet pockade på vår uppmärksamhet och fick oss at öppna lucka efter lucka bestående av bokpärmar som dolde föremål som hör ihop med den aktuella boktiteln.

Vi hann bara in så hittade barnen samlingen med utklädningskläder och klädde sig i varsin lämplig kostym.