Det finns det som påminner om att livet på Willmanstrand för bara några dagar sedan var betydligt aktivare. T.ex. Kusinklubbens utställning. De hann aldrig plocka ner den. Vissa installationer har fått sig en omgång, då lillasyster hann leka i lekstugan och dessutom har möblerna som hör hemma där återvänt.

Det finns fina alster på väggarna. Motiv som påminner om skärgårsmiljön ute på Brotthällon, med Rämson och Stubben inom synhåll och det finns alster som påminner om konstnärerna själva på olika sätt. Jag var imponerad över deras beslutsamhet och idoghet. Vernissagen var riktigt fin! Någon tavla har jag gett bud på även om jag inte hann betala den. Men jag lär väl påminnas av dem som jag häftar i skuld till ifall jag plockar ner något verk och pryder min egen vägg med det.

Det har vart intensiva tre semesterveckor. En av dem tillbringade min man och jag med två barnbarn i Italien, en härlig upplevelse! Före och efter det har vi så mycket som möjligt försökt få vara tillsammans med dem som vi saknar andra tider under året. Då blir den gemensamma tiden så värdefull att allt annat får vara.

Därför börjar jag nu med en liten ”storstädning”. Icke stora-tabberaset, för då går det över styr och jag bli ledsen. Små, små åtgärder då andan faller på. Och det gör den faktiskt. Men med tanke på att vi bodde här en så stor del av fjolåret och lämnade Willmanstrand först i decembermörkret och inte riktigt städade efter oss ordentligt, borde storstädningen ha gjorts i våras men så blev det inte.

Men litet har jag slitit ut och litet soffor fick de semestrande karlarna bära här i dag medan jag var på jobbet. Men sedan bastukammaren fått en ny säng idag inspirerades jag att städa den. Jag bäddade också med rena lakan, för förr eller senare lär det dyka upp någon som vill bo där en natt eller flera.

De här veckan är bastukammaren reserverad och det finns en option av en ung dam på att bo där några dagar nästa vecka. Och jag hoppas att flera av våra vänner hinner dit ännu i sommar, för livet efter Kusinklubbsveckorna är annorlunda och vi hoppas hinna med sådant som vi inte hunnit med tidigare i sommar. Och då menar jag inte städning av skåpen och sådant. Det gör jag gärna medan jag jobbar som motvikt till allt stillasittande och jobb som inte ger synliga resultat för ögat.

Utsikten är också trevlig från bastukammaren.

Jag vill gärna umgås med vänner och bekanta. En av nackdelarna med mitt jobb är att jag inte är ledig när (de flesta) andra är lediga. Men jag hoppas att vi då Maken går i pension ska kunna ha lättare att hitta gemensamma tider med våra vänner, och att jag ska få mera hjälp med hushållsarbetet som ju är en av de värre tids-och energitjuvarna, så att det också gör att det finns mera kvar av mig för det jag vill göra utöver jobbet.

(Att han inte förr gjort så mycket hushållsarbete är inte hans ”fel”, men det ska jag återkomma till en annan gång.)