Sommarkören fick ett specialframträdande, att sjunga i Skolparken på Jakobs Dagar ikväll. Tenoren som var med om sitt livs första körframträdande i måndags och sitt andra ikväll – Maken –  peppade sig själv och dem som ville höra inför uppträdandet av två sånger acapella, att vi ju ersätter Kaj i år (som var det verkliga dragplåstret ifjol. Det har man ju sett filmklipp från).  Och vi verkade ha dragit nästan lika mycket folk i kväll, fortsatte han.

Så var det förstås inte, bara. Det var också andra som uppträdde där. Då jag kopierar artistlistan vid kvällens Made in Jeppis, på Jakobs Dagars hemsida,  ser den ut så här:

Medverkande artister:
Marco Luponero
Sören Lillkung
Fredrik Furu
Dennis Rönngård
Kari ”Klenkka” Lehtinen
Thomas Enroth
Frippe Wenelius
Medlemmar från bandet Break
Maria Wingren
Dansare från JKG
med flera.
Även överraskningsgäster kommer att dyka upp.

Kompbandet består av:
Dennis Rönngård, gitarr
Johan ”Nisse” Nybäck, trummor
Carl-Johan Hultgren, bas
Mikael Svarvar, piano och synth
Joel Svenfelt, elgitarr

Så då det var förhandsinformationen på nätet kan vi inte ens med den bästa välvilja säga  att publiktillströmningen skulle ha berott enbart på Jakobstads sommarkör, som i förhandsreklamen gick under namnet ”med flera” eller ”överraskningsgäster”, men det var väl Kent och hans mamm, som har ”madeat” Kent i Jeppis.

(Och vår alldeles fantastiska körledare –  proffsig, vänlig, glad, skojfrisk  och uppmuntrande, Macke Söderström, han nämndes ju inte ens i listan!!)

Så det måste ha varit vädret som gjorde att folk i tusental slöt upp, för att träffas, för att njuta av sommarkvällen, för att möta emigranter och avlägsna släktingar och gamla flammor.

Här ställer (en del av) Sommarkören upp sig inför framträdandet på Made in Jeppis ikväll. Foto: En tenor. 

Vi är inte vana i vår kultur och i vårt klimat att träffas så där, att hinna tala till punkt för att vi inte har bråttom in i värmen. Jag tror alltså att detta långt beror på vårt klimat. Och jag beklagar det, för vi skulle må bra av att umgås mera i det offentliga vardagsrummet än vi gör. Ska själv bli bättre på det också, då tempot sänks hos oss då Maken downshiftar och blir ”hemmaman”. Underbart!

Men. I vimlet finns också många ensamma. De som inte träffar någon att tala med. De som inte är intressanta, de som är blyga och inte möter någon med blicken. De som inte känner att de tillhör gänget. De som kom dit ensamma och går hem lika ensamma. Och kanske med en ännu djupare känsla av ensamhet än före.

Själv kände jag mig, under de år jag i vuxen ålder var ensamstående, från 24 års ålder och nästan tio år framåt, ofta som allra mest ensam då jag kom hem till ensamheten efter att ha varit ute bland folk. Och nästan så att jag kan säga, att ju mera folk jag mött och talat med, desto ensammare kände jag mig efteråt.

Och då var jag ju inte ensam. Jag hade tre barn och andra närstående som fanns där i min och vår vardag, men innerst inne längtade jag efter en tvåsamhet och avsaknaden av den var nästan större i ett folkhav än hemma i ”min borg”.

Ta hand om varandra, och ta inte varandra för givna. Och kom ihåg, att man kan duka med udda antal kuvert vid alla slag av middagar och andra festligheter.