Då man har en stor familj, den konstellation som på Whats App heter ”Storfamiljen” då har man mycket och många att bekymra sig för. Många att minnas i sin aftonbön.

Men då man har en stor familj har man också många att glädjas med. Som t.ex. i dag då familjens kriminolog får veta att hon fått fyra årig forskartjänst hos Helsingfors Universitet. Tack gode Gud, och lycka till E!

Eller som då jag idag läser på domkapitlets hemsida att en älskad svärson söker kyrkoherdetjänst i Kvevlax. En pappa till tre av barnbarnen…jag är sprickfärdig av känslor. Kom på mig själv med att det påminde om de där gångerna när jag fått veta om att familjen skall växa med någon liten.

Kanske jag ska få bli en mindre frånvarande mormor. En som kan sticka sig in en stund, eller ställa upp en stund. Kanske det blir någon inbjudan till någon samling för mormödrar. Nu brukar de inte nämna dem, antagligen av både av omtänksamhet och för att det är onödigt att tala om sådant som är utom all rimlighet.

Jag hoppas Kvevlax församling tar emot dem. Jag gör. Vi gör. En gammal bild. De är drygt fyra år äldre nu än den gången på vår bastuveranda.