Vi som lever i den del av världen som vi gör, och som inte heller för vår vardag och utkomst dessmera lever på naturens villkor, för oss inskränker sig förberedelsen inför vintern till ett minimum. Och ändå, känns det högtidligt och stort att liksom veta att snart är vintern här och vi kan inget åt det. Tänk hur det var ännu i det gamla bondesamhället där de flesta av oss har sina rötter.

Ändå  innebär hösten för mig ett årligen återkommande vemod, som trots allt brukar gå över lika snabbt som det kommer. Jag skötte under ett par timmar idag på eftermiddagen.

Mina förberedelser ska ske innan vi åker iväg på vår höstresa som samtidigt är den enas pensioneringsresa. Men to do-listan är kort:

• ta fram vinterjackorna
• se till att bilarna har vinterdäck – delegerat till Maken
• plantera ljung på föräldragraven

Hösten har varit undrar. Njuter idag av distansarbetsdag. Utsikten är det ingen fel på. Då jag sitter inomhus och jobbar hjälper den höga, klara, blå skyn mig att fantisera om sommaren.