Jag börjar bli du med el-cykeln. Även om jag kom igång först på höstkanten kan jag konstatera att jag, tack vare motorn, ger mig ut på turer som jag inte skulle våga mig på, eller idas utsätta mig för,  om jag inte hade motorn.

Senaste vecka cyklade jag till jobbet ett par dagar, jag räknar att det är mellan 33 och 34 km tur-retur. Motorn gör att jag i uppförsbackarna får ta hjälp av motorn och inte behöver köra mig svettig på väg till jobbet. På väg hem kan jag om jag vill ta ett annat tempo och använda mera muskelstyrka än el.

Idag hade jag ett ärende till Replot, där jag skulle lämna en sak åt min svärson. Jag visste då jag startade från stan att jag hade snudd på för litet laddning, därför körde jag med den lägsta el-insatsen ända till Replotbron där jag vred upp till ”High” den tredje och högsta graden av el-tillförsel. Det överraskade mig hur mycket el som gick åt, kanske fem gånger mera än på plan mark.

Så. Då fick jag lära mig vad som händer då man startar på en sådan resa med för liten laddning. Man får köra manuell el-cykel, och det är inte trevligt. Det är tungt och besvärligt och musklerna kommer att vara ordentligt ömma om ett par dagar.

Nästa gång laddar jag cykeln ordentligt innan jag gör Replotbron. I övrigt var det en fin höstutfärd. Den blev ju långvarig också då jag på hemvägen stundvis cyklade i en fart mellan 12-14 km istället för 22-25 km i h.

Men jag hann hem precis innan solen gick ner. Solnedgången över Metviken var vacker ikväll. Och det blev 40 km.