I månadsskiftet byter jag jobb. Ivrig som jag är tar jag redan imorgon bussen till Närpes, även om jag formellt börjar först på fredag. Jag har fått vara ledig två och en halv vecka och tycker att jag haft en fin och avkopplande semester. Inte för att jag skulle ha gjort något märkvärdig, tvärtom. Vi har hälsat på barn och barnbarn, och hunnit träffa de flesta i storfamiljen. Vilopulsen har varit ok, förkylningen gav slutligen med sig.

Jag är oerhört tacksam över det avslut jag fick i Solf. Jag är tacksam över all vänlighet och kärlek som den senaste tiden kommit mig till del. Det finns så många underbara människa. Och kloka sådana. Och vilka fantastiska vänner jag har!

Imorgon börjar jag ett nytt liv. Det känns oerhört motiverande, spännande och intressant. Jag känner mig välkommen och väntad, inte minst för att man varit en präst för litet en tid. Och jag känner mig utvilad och färdig att ställa mig i församlingens tjänst.