En ny vas pryder vårt matbord, ny för mig men gammal och oerhört värdefull.

Den är vacker, i ljuva färger och med en förgylld kant upp till. Den är gammal, målad redan år 1957. För hand. Den har inneburit många timmars arbete också av någon med estetisk blick och konstnärligt sinne.

Den har målats av en kvinna som betydde mycket för mig, för mig själv, men hon betydde mycket för mig också för att hon var så viktig för min mamma och betydde så mycket för henne under hennes uppväxt.

Hon var en ingift ”faster” som tog sig an en kusin till de egna barnen. Fanns där för henne under en tid då den egna mamman inte räckte till. Upplät sitt hem för henne, och hjälpte henne med studierna för att hon skulle kunna läsa in en del av samskolan och tenta in till gymnasiet i stan. Hon fanns där då hon behövdes.

Hon gav generöst av det hon hade och delade med sig av sina kunskaper och erbjöd ett hem för den som tillfälligt behövde det. Hon fanns med hela livet som den modesgestalt hon blev.

Nu fick jag i min ägo en av de många dyrgripar hon målat. Tack Hilde för allt du gav mig, och tack för allt du gav min mamma och det som jag därför indirekt fått av dig.

Tack Fredrik! Jag ska sköta bra om Hildes vackra vas.