Det verkar finnas en utbredd uppfattning om att präster dricker mycket kaffe. För något år sedan användes den som utgångspunkt för tv-reklam för Samarin eller något liknande preparat, ni minns.

Och ja, visst kan det bli en och annan kaffedoria under en arbetsvecka. Oftast är det bara trevligt och gott. Men. Det händer att kaffe och bakverk inte alls känns lockande för en som hållit i gång en hel dag utan lunchpaus, eller för den som gått från kaffebord till kaffebord.

Det händer förstås inte alla dagar, men om vi säger som så, att det finns risk för vissa högkonjunkturer och så kommer ju de där perioderna då man av en eller annan orsak måste hålla tillbaka. Det går oftast bra, men är inte alltid lätt. Och tyvärr vet jag av gånger då jag tackat nej även om jag efteråt insett att det blev fel.

Men. Däremot anses vi präster nog ha en skyldighet att dricka vilket kaffe som helst. Så det gör jag inte hemma. Jag mår bättre av mörkrostat kaffe än av något annat, så den linjen håller jag hemma. Kvoten garvsyrekaffe tillgodoses i jobbet.

Så, nu har jag markerat revir på kaffehyllan i skåpet påWillmanstrand i Vexala.