Jag vill inte avfärda 2022 som ett år som endast innebar sådant man inte önskar. Mitt i en tid av elände, framför allt en bit ifrån oss, men också på de håll i världen där det varit illa redan länge, har jag själv fått uppleva så mycket fint. I mitt eget liv eller, på gamlas vis, genom barnen och barnbarnen. Ett sätt att påminna sig själv om all det goda som mött mig, är att bläddra bland fotografier.

Min glädje över storfamiljen innebär dela glädje och en mångfald av glädje och glädjeämnen:

Ett giftermål, en doktorspromotion, en konfirmation efter ett uppskattat konfirmandläger, egen 60-årsdag, ett 14-årskalas, ett 3-årskalas , ett 1-årskalas , ett 12-årskalas, ett 10- årskalas, ett 6-årskalas (jag har säkert glömt något!) ett framgångsrikt välfärdsområdesval för Maken som inte förr ställt upp i ett allmänt val – stackarn, hög sysselsättningsgrad bland de egna, hög grad av hälsa hos de allra flesta av oss, goda idrottsprestationer, många fina kompisar, trygga vuxna i barnbarnens närkretsar, glädjeämnena tar inte slut.❤️🙏

För egen del gläds jag över att jag mognat fram till vissa beslut angående min vardag, att jag återfått krafterna och mått så bra att jag vågade säga upp mig och ge mig ut på arbetsmarknaden igen, att jag ska få mera tid hemma, genom att jag nu hoppas bo hela veckan på samma ställe, och därmed en både enklare och billigare vardag.

Men också riktiga festligheter – jag trivs ju med sådana. Jag firade min 60-årsdag i april i arbetets- men också i kalasandets tecken med soppa och tårta i församlingshemmet efter högmässan.

En vecka senare firade jag med familjen och några till. ❤️

Vi hann med en del resor.

I juni for vi med husbil till Stockholm, Vadstena, Lalehs 40-årskonsert på Ullevi i Göteborg, sedan via Fyn och Bogensee och till Moseldalen

och Tybingen och sedan till Bayern för att i Oberammergau se passsionsspelen. Hemvägen gick via Lutherstadt Wittenberg i Tyskland och Rostock därifrån vi tog båt till södra Sverige och hann via Vadstena och firade midsommaraftonens brunch med de i familjen där. Midsommarafton ”firade” vi i stillhet på ett lastfartyg till Åbo och kom hem till Vexala på midsommardagen.

I juli hölls vi mycket hemma, d.v.s. i Vexala.

.

Och jag på jobb emellanåt. 😊 Det var 1.7. Jag började jobba deltid, varannan vecka onsdag-söndag.

I början på augusti packade vi kylskåpet i bilen och körde via Haparanda mot Umeå och äldsta barnbarnets konfirmation. En väldigt fin dag, både i Tegs kyrka och hemma i Täfteå. Tack att vi fick vara med!

I medlet av augusti flög vi till Island, mitt första besök där. En underbar upplevelse. I en predikan har jag benämnt det en religiös upplevelse, att Island och dess natur måste vara det närmaste himlen man (jag) kan komma här i världen. Jag har inte riktigt hunnit dokumentera Islandsresan eftersom den också innebar några dygns isolering p.g.a. Covid.

I månadsskiftet augusti-september blev det Stockholm och Tjejmilen. En fattades i laget men varje år hoppas vi att följande år ska innebära att vi alla kan mötas.

Laget presenteras här med en bild från mors 60-årsfestligheter.

I november representerade jag Finlands Röda Kors vid Danska Røde Kors landsmøde i Nyborg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s