Som församlingspräst lever man litet i otakt med omvärlden. Söndag kväll är litet av fredag och då jag kom hem till Nykarleby igår kväll drabbades jag av något slags eufori. Arbetsveckan hade varit skälig med endast en högmässa, två jordfästningar, ett dop, en dopfest och fyra samtal av olika slag (och förstås en hel del talskrivning), och därför var jag inte övertrött som jag ibland varit på sistone efter en arbetsvecka
Bild: Bara en del av böckerna, och en del är det definitivt dags att göra sig av med. Inte minst för att få rum för nya.
Måndag morgon innebär något slags ”lördag morgon” för de flesta församlingspräster. Det här är förstås inte bara lyckat för den som har en gemål som arbetar normala tider eller skolbarn, men för mig som har ”bara” en pensionär hemma är det annat. Vi hinner umgås då jag är ledig, även om han sätter de flesta måndagar på vårdpolitiken, men det ger å andra sidan mig litet egen tid.
Måndag morgon är det väl tillåtet med litet morgonmys, pyjamasförmiddag och min nya hobby – att gå omkring och plocka i hemmet, starta en tvättmaskin, tömma diskmaskinen och plocka i, städa litet, byta handdukar, recycla, röja, göra något för döstädningen.
Projektmänniska som jag är har jag ett eget utvecklingsarbete på gång. ”Att fokusera , koncentrera och centrera.” Till det hör att bygga ett hem, inte bara en lägenhet eller en bostad, utan ett hem. Till det hör att få en bättre överblick och färre barlaster. Det förutsätter, att jag som flyttat hela livet, men som sällan har haft tid att röja tillräckligt, nu försöker göra det på långsikt. Ett litet projekt åt gången, ett i sänder, långsamt.
Bild: Det kan vara litet svårt att hitta rätt svarta plagg i det jag kallar prästskåpet.
Och på det; måndagsutmaningen till Maken och mig: att varje måndag göra oss av med varsitt klädesplagg och varsin bok. Och därtil, att då vi skaffar nytt, skall ett plagg eller en bok ut istället. För vi ska konsumera, framförallt lokalproducerade tjänster men också böcker och annat. Annars stannar både livet och samhällsekonomin.