Även om jag har många dåliga sidor, är jag väldigt sällan avundsjuk. Därför har jag förvånat mig själv de senaste dagarna, då jag kommit på mig med att faktiskt känna ett sting av avund mitt i den stora glädje jag känner över yngsta dotterns möjlighet att få inleda juridikstudier i Oslo. Jag är så glad för hennes skull att jag nästan spricker, och ändå den där känslan av att ”tänk om man hade varit 19 år…”.

Däremot upplever jag inget avund då jag tänker på den tjänst jag sökte i slutet av fjolåret men inte fick vid valet av kyrkoherde i Vasa i juni i år. Även om det naturligtvis inte är roligt att förlora val. Och även om inte allt som timat kring valet gör en glad. Men jag är glad att jag sökte, för annars hade jag säkert ångat mig.

Och visst har jag det betydligt enklare så här. Som jag sade då det begav sig: jag har ett bra jobb, i en församling där jag tagits oerhört väl emot och trivs.

Men förändringarna på hemmafronten innebär att vardagen nog börjar se annorlunda ut. Inga barn hemma, ett hem mindre att sköta om. Det blir snart litet mera tid för både oss själva och varandra.

Fanny och vi på hennes 19-årsdag. Jo, jag kom ihåg att ordna en litern födelsedagsgåva.

Foto: Matilda Audas Björkholm /Avbild.