De stod i kassan brevid vår och såg så glada och nöjda ut. De höll om varandra och pussades. De höll bestämt på att bygga sitt första gemensamma bo. Jag insåg att det väl finns bara två sorters par vid Ikea-kassor, de som pussas och de som inte gör det.

Vi är många som tillbringade senaste veckoslut med den gulblå möbeljätten. Först planerande, mätande, beslutande, sedan vandrande runt och ifrågasättande, väljande, köande, väntande, bärande – och skruvande.

Att vi inte hittade någon parkeringsplats, och fick parkera på dikeskanten,  då vi kom till Ikea i Oslo i lördags var naturligtvis illavarslande i sig. Att vi hade ont om tid innan de skulle stänga för helgen gjorde sitt till. Liksom att varorna fanns i tre olika lager. Att vi behövde hyra eller låna en släpvagn för att köra den upp till Holmenkollen längs slingriga serpentinvägar och ner igen,  innebar en viss utmaning också det. I synnerhet genom att vi saknade norskt id, norskt telefonnummer, norskt registreringsnummer och norsk lokalkännedom. Men då varuhuset stängde klockan 21 hade vi redan för fem minuter sedan klarat av återlämnandes av släpvagnen.

Och ja, vi pussades i kassakön där i halvtid. 

Här bygger far & dotter studentlya i hybeln på Holmenkollen.