Jag hör till dem som inte tycker om avsked. Ja, jag vet att de hör livet till och att det är en utmaning i sig att göra de avsked som ändå kommer så fina som möjligt. Men, nej, Jag hör till dem som helst undviker avsked eller åtminstone inte gör dem för känslosamma.

Villaavslutning är en helg för avsked. Jag har aldrig riktigt förstått idén med firandet. Kanske har det att göra med att vi i vår familj inte avslutat någon villasäsong den tiden på året. Vi har varit mera uthålliga än så.

God mat, vänner, smällare och raketer. Var och en med sitt. Visst ser jag idén med festandet, men inte med avslutandet.

Idag är en av sommarens finaste dagar i Vexala, och jag som har semester ännu en dryg vecka får njuta fullt ut.  Jag vill vara här länge ännu. I själva verket tills snön och väglaget ger för stora spänningsmoment inför morgnar då vi definitivt behöver komma oss härifrån. Men dit är det länge ännu. Och till dess fortsätter vi att trivas.

Utsikten igår kväll var underbart vacker, här vid solnedgången ett par minuter före 21.