Den här tiden på året var jobbigare förr. Med förr menar jag medan jag hade skolbarn och företrädesvis små skolbarn. Rutinerna som gått upp i rök under sommaren skulle plötsligt utarbetas och inarbetas igen och det skulle  träffas avgöranden om vilka fritidsaktiviteter vilket barn skulle delta i under terminen som börjat och klädlagret skulle uppdateras m.m.m.m. Och böckerna skulle plastas…

Själv är jag ju av den generationen som hade vackra hyllpapper eller icke-självhäftande plast på böckerna. Men icke mina barn. Och då det första barnet bad mig plasta en bok svarade jag helt enkelt,  att jag inte kan. Men hon gav sig inte, så jag gjorde något som med den allra bästa välvilja i världen skulle kunna kallas att platsa en bok med självhäftande plast. Jag kommenterade inte resultatet, men antar att mången annan gjort det och det ursäktas, för resultatet var inte vackert.

Efter det har ingen bett mig plasta en bok.

Och till det säger jag som Stina i Saltkråkan ”Och det tycker jag är sköööönt”.

images-1.jpeg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s