Hungerdagsinsamlingen sker i år 14-16.9. Idag drog jag på mig Röda Kors-västen och stod ett par timmar på Prisma och samlade in medel till katastroffonden. Imorgon kväll har jag förmånen att stå med sparbössan i Wasa Teaters foajé före föreställningen, så ni som är på väg på Ingvar i morgon kväll ges möjlighet att delta i insamlingen där.

Inför Hungerdagens som ordnas av Röda Korset i september varje år, skrev jag en text till Röda Korsets tidning Här och Nu.

”Min väg att dela med mig

 

På sistone har jag ibland roat mg med att fråga folk, vad de först associerar till då de hör ”Röda Korset”. Någon svarar blodgivning, någon Hungerdagen, någon u-land och någon förstahjälp. Röda Korset finns i folks medvetande även om det vi först kommer att tänka på och förknippar med Röda Korset varierar.

För mig var länge Hungerdagen, mitt sätt att vara Röda Korsaktiv. Jag vill berätta om de här, för jag tror att det är viktigt att vi ser att vi kan engagera oss på olika sätt och att det kan vara viktigt för den enskilda även om det sker s.a.s i det fördolda.

Jag var ensamstående trebarnsmamma i tio år. Tidvis under den eran studerade jag och det gällde naturligtvis att vrida och vända på slantarna. Under den här tiden hade jag inte möjlighet att dela med mig på det sätt som jag skulle ha önskat. Men Hungerdagen gick rakt in i mitt hjärta, det blev mitt sätt att ge med hjärtat.

Eftersom jag visste exakt vad vår mat kostade i medeltal per dag, tyckte jag att det var en lämplig summa att bidra med till Hungerdagsinsamlingen. Beslutet att ge och vilken summa familjen skulle ge, fattades alltså hemma vid köksbordet och på Hungerdagen gick vi till varuhuset för att ge vår gåva snarare än för att handla. För att barnen skulle få vara delaktiga gjorde vi så, att vi under vår hungerdag åt mycket enkelt, för att understryka att vi avstod något.

Den här goda vanan har jag försökt hålla kvar. Att ge en summa som motsvarar familjens matkostnader för en dag. Trots att jag försökt dölja det har någon insamlare ibland märkt, att jag gett litet mera än vad som normalt ligger löst i kappfickan, och tackat litet extra.

Men det är inte tacket jag varit ute efter. Tvärtom är det jag som haft orsak att tacka. För att Röda Korset och lokalavdelningarnas insamlare skapat möjligheten för mig att dela med mig.

Det blev rituellt för mig, att ge just den där summan som motsvarar familjens matkostnad för en dag. Det blev litet av en kul grej, men samtidigt en mycket allvarlig sak. Att ta in delandet med dem som lider i mitt i eget kök, att få dela med mig av det som vår familj lever av. Det blev nästan som att bjuda in en hungrande människa till vårt matbord. Tack FRK-aktiva som ger oss den möjligheten!

Vi är vana att se på tredje sektorn och dess insamlingar som något vi lockas att stöda. Att någon vill ha våra pengar. Jag vill att vi ska försöka se det precis tvärtom, att tredje sektorn skapar möjligheter för oss att bidra och dela med oss.

Det hände något på vägen. Visst har jag alltid stött Hungerdagsinsamlingen. Men jag vill att det igen ska bli det medvetna kärleksgärning som det en gång var.”

Under Hungerdagen samlas medel in till katastroffonden. Röda Korsets frivilliga hjälpare är på plats runt om i världen. Du bestämmer om de kan skapa hopp och skydd till de nödställda.

För tillfället behövs hjälp till exempel i Jemen som drabbats av krig, torka och kolera.  I Jemen är över 70 % av befolkningen i behov av hjälp. I Finland hjälper man bland annat offer för eldsvådor och utbildar frivilliga inom psykiskt stöd. Frivilliga inom psykiskt stöd har bland annat hjälpt människor som blev uppskakade av knivhuggningen i Åbo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s