MEN. Nu har vi kallats av Lemminkäinen för att komma på besök i vår nästan färdiga lägenhet, en gång då byggbolagets sakkunniga är på plats och kan svara på frågor. Vi har uppmanats att ta med både kamera och måttband, för att riktigt få gotta oss och planera inflyttningen. Men.

Detta ska ske en söndag förmiddag om ett par veckor. Mellan kl 10 och 11. Då leder jag högmässa. Utan kamera och måttband.

Nåja, Maken får representera oss, och få Gudsordet på annat sätt den söndagen. Men varför ska det ske den tiden?

Opraktiskt. Och litet okristligt. Inte håller man ju t.ex lägenhetsvisningar för försäljning den tiden.

För att bearbeta min besvikelse och irritation tog jag och drömde om saken. Att jag kom till visningen, eller i alla fall  in och tittade på det nästan klara höghusbygget på Flickis tomt. Jag var nöjd. Med allt utom en sak som jag inte var beredd på – i drömmen alltså. Jag hade inte kunnat läsa ritningarna och var därför inte förberedd på att samtliga mellanväggar i huset, utom vissa  bärande väggar,  var bara halva väggar, ca 130 cm från golvet. Ups! En sak var att man såg in i grannarnas kök, men de var konstigt nära som en följd av dessa moderna väggar.

Spännande blir det. Och kyrkoherden får lov att be om en annan tid för visningen, eftersom jag ju nog också vill gå dit med kamera och måttband.