Om tre månader säger vi att det är sommar, oberoende av vilket väder vi har. Om fyra firar vi midsommar.

Jag älskar februariljuset som liksom väcker en ur vinterdvalan och säger att vi överlevt en vinter till. Sedan är det en annan sak, oberoende av om vi är vinter-människor eller inte, den här tiden på året ska det vara både kyla och snö och solljus, om man frågar mig. Och då är jag ingen vintermänniska.

Vera tittar ut över isen idag i Vexala. Det är inte alla år isen lägger sig utanför oss. Nu är det inget badföre för labben.

I sommar, om hon får vara med då ännu, blir hon 12 år. Hon har under hela sin livstid varit mycket i Vexala, och med tanke på våra flyttningsrörelser betyder det att hon inte tillnärmelsevis varit lika mycket någon annanstans. Berest är hon, hon har t.ex varit fyra gånger i Italien.