Det är sällan jag ser Tullmagasinet från havssidan.  Men, visst är det en vacker byggnad! Jag inser att det är många år sedan jag vandrat på isen från Sandö. Och det är ur den här vinkeln ”mitt” Vasa är sig mest likt då jag minns barndomesåren.

Och det är väl 25 sedan jag kört bil på isen, en vinter då jag, liksom många andra, körde flera ånger mellan Vikinga och Södra Vallgrund. Tror inte jag skulle göra om det idag.

Men idag fick labben och jag vår promenad på isen, inte den vackraste av dagar, men att det var litet mulet gjorde att man klarade sig utan solglasögon.

Jag har kommit på mig med att drabbas av nostalgi just av detta fina ”riktiga” vinterföre. Jag växte upp med Hovrättsparken och Hovrättsbassängen som min och kompisarnas pulkabacke. Jag har drömt mig tillbaka om eftermiddagarna då jag vandrat med hunden i mitt vinterlandskap. Framför allt har jag försök känna  känslan av att jag har all tid i världen, den känslan från 1960-talet minns jag så väl.

Jag konstaterar, då jag minner mig tillbaka,  att föräldrarna inte finns kvar, men också att så oerhört många andra av dem som hörde till ens ”gatubild” numera är borta. Så är det att komma hem, efter att ha vart borta många år. Allting förändras. Och på ”emigranters vis” skulle man önska att allt var som förr.

För att sätta litet perspektiv på mina djupsinniga  tankar, gjorde jag följande tankeexperiment, att summera vad som skett i vår familj det senaste året.

Åtminstone det här, hände i vår familj det senaste året: Ett studentkalas, två bröllop, ett barnbarn, ett dop, en 90-årsdag, ett pensionsbeslut, ett kyrkoherdeval, ett bostadsköp, en lägenhets- och en husförsäljning, tre flyttningar, ett barns flyttlass till utlandet, en kusinklubb…och då räknar jag bara det som involverade oss i någon mån, inte vuxna barns bravader, motgångar eller segrar. Dem delar vi ju också.

Det var väl ett helt vanligt år. Eller så inte. Allt har sin tid. Men inte är det ju konstigt att man ibland tycker att det är bra då det inte händer så mycket.

En junidag för några år sedan utanför Topelius barndomshem Kuddnäs i Nykarleby.