Jag är ingen ”julmänniska” och inte är jag i överförd bemärkelse någon ”påskmänniska”, men. Jag älskar påsken!

Däremot kan det bli så då man jobbar som församlingspräst, att man under de stora kristna högtiderna inte riktigt hinner fira helgen själv, i det egna hemmet. Med åren har jag lärt mig, att det handlar om att ge sig eller ta sig tid för att göra också den egna helgen, i det aktuella fallet den egna påsken. Och att förbereda också sitt hem för helgen.

Idag har jag den eftermiddagen. Idag får jag städa, byta lakan, pynta, plocka fram ljusstakar och ljus samt blomvaser. Imorgon får jag köpa blommorna.

Jag tror att det är viktigt för den som ska hålla ett antal tal i helgen och leda gudstjänster, göra några hembesök, att man också själv har låtit påsken komma till en i det egna hemmet. Att man inte bara gör sitt jobb, utan också själv firar påsk. En kristen påsk.

Även om det är trevligt med ett städat hem säger jag inte idag jippii till skurämbaret och moppen, men man kan göra det roligare om man börjar med något som syns. Halv ett i natt hängde jag upp påskkransen, som jag köpt i Helsingfors mellan tåget och ett par möten,  på dörren. Nu har jag torkat av några bordsytor och lag ut tre påsklöpare. Då kan jag pynta på de ställena medan jag gör det mindre glamorösa.

Ikväll blir det passionsandakt. Imorgon håller jag den själv. Sedan kommer skärtorsdagen med nattvardsmässa, långfredagens avskalade gudstjänst i svart. På lördag drar vi andan inför påskdagens mässa med jubel och klang. Och på annandagen blir det Påskgudstjänst med Små&Stora. Sedan början mitt påsklov, då jag hälsar på yngsta dottern i Uppsala.