IMG_6623.jpg

I kväll blev det körsång. Ja, alltså inte så att någon av oss skulle ha sjungit,men Maken och jag besökte Jakobstad för att lyssna på Betaniakören under ledning av Macke Söderström. Det blev från början av Makens och mitt gemensamma liv en av våra traditioner, på den tiden då Betaniakören hade sin konsert på 1 maj. (Det spelar förstås ingen roll, men mig passar det bättre att det är någon annan dag, det är så mycket som konkurrerar om uppmärksamheten just på 1 maj.)

Det är fint med körsång. Det är roligt med körsång. I synnerhet om man märker att sångarna själva trivs med sjungandet, sångerna och varandra. Och att studera dirigenten och samspelet mellan honom och kören är intressant liksom med musikerna, och inte minst samspelet mellan musikerna. De talar liksom med varandra med kroppsspråk och med musikaliska finter.

Körsång lär vara hälsosamt. Man lär leva längre och lyckligare om man sjunger kör!

Jag skulle också vilja sjunga i kör!

Då jag lärt mig läsa började jag sjunga i kantor Frida Häggbloms barnkör i Vörå. Det var roligt och lärorikt. Sedan sjöng jag i olika barn- och ungdomskörer runt om i Svenskfinland, på grund av att familjen flyttade ofta. Under gymnasieåren sjöng jag i ungdomskören Evangelicums föregångare, Evangeliska Ungas Ungdomskör. Efter det fortsatte jag ännu i Brändö kyrkokör fram tills jag blev mamma ungefär.

Det är länge sedan jag blev mamma, 35 år i sommar. Moderskapet tog förstås en del tid och gjorde att det inte var så där bara att frigöra sig för körsång. Men det hände också något med min röst då, kanske redan under graviditeten. Nu var jag ju inte en sångare av de kalibern att detta skulle ha spelat någon som helst roll för någon annan än mig själv, jag kände liksom inte igen mitt sjungande.

Sedan kom annat i mitt liv som gjorde att det inte blev körsång på många år. Dels ett politiskt engagemang som tog en del kvällstid och därför störde sådant som skulle ske en viss kväll varje vecka. Men det kom också att ensamförsörjarskap som gjorde att jag fick välja vad jag var beredd att vara borta från barnen för.

En kort tid sjöng jag kör under min tid i Pedersöre församling. Det var roligt, men jag hade ett större behov av att komma ut och träffa människor och få tala med folk och lära känna folk på min nya hemort, än att komma till en körövning där man antingen skulle sjunga eller sitta tyst medan en annan stämma övade. Jag högaktar körer där man låter detta med kaffepauser få sin beskärda del av den gemensamma tiden.

Somras läste jag så om Jakobstads sommarkör 2017, kollade vilka kvällar som var övningskvällar och jämförde med min almanacka och insåg att jag kunde vara med. Jag stortrivdes. Och det har utlovats sommarkör också i år! Hoppas, hoppas att min almanacka samarbetar.

Nog skulle det vara roligt att sjunga med i en kör så där mera regelbundet. Men då jag har så oregelbundet jobb, och då jag ofta jobbar sådana tider då det kan tänds bli aktuellt med uppträdanden.

Kanske jag får vänta med att börja i någon kär tills jag blir pensionär och i väntan på det sjunga på gudstjänster, andakter, vid uppvaktningar och hembesök samt inte minst vid dödsbäddar. I de här sammanhangen är det rätt kravlöst. Man bara sjunger. Och tycker det fint att ha en viss vana att sjunga. samtidigt är det skönt att inte ha för stora krav på sitt eget sjungande i dessa yrkessammanhang, för då kunde det bli prestigefyllt och jobbigt.

IMG_5576.jpg

Här en bild från uppträdandet med Jakobstads sommarkör 2017. Hoppas det blir aktuellt för mig också i år.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s