– Själva blir vi ju inte äldre, skrockar vi. Men, på barnen syns det att tiden går. Visst. Att fira en 20 årig dotter på avstånd är både glädjande och litet frustrerande. Hon har liksom varit i tankarna mest hela veckoslutet, på ett särskilt sätt.

Hon är vuxen och självständig. Samtidigt ung och med livet framför sig. En mors önskan är bara den, att allt ska gå henne väl i livet. Resan har bara börjat.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.    (Psalm 947)

Livsresan får här illustreras av första dagen med körkort, för två år sedan.

Visst har tiden gått – och jag blivit äldre – då jag ser på den här bilden från sommaren 2006, då 8-åringen bekantar sig med den valp som några veckor senare skulle flytta hem till oss.

Den ena av dem har flugit ut. Den andra sover ännu i vårt sovrum.