Biskopsvalet i Borgå stift är inne i den andra omgången. Jag befarar att den kan bli olustig. Hoppas innerligen att jag har fel.

Personval är alltid litet märkliga. I synnerhet när kandidaterna är få eller två. Då söker man lätt skillnader. Om skillnaderna inte är tydliga kan sökandet efter dem bli krystat. Om man inte hittar tillräckligt belysande fördelar att lyfta fram hos den egna kandidaten kan man frestas tala nedlåtande om någon annan.

I kyrkliga sammanhang använder sig media av ett förenklat språk. Konservativ är ett epitet, liberalt ett annat. Och några andra finns väl egentligen inte. Rubriker senaste vecka berättade att stiftet igen kommer att få en liberal biskop. Så är det väl knappast. Med liberalteologi avses något annat än att man i ett par frågor som media och samtiden betonar har den ena eller andra åsikten.

I kyrkliga kretsar har man betonat att man inte skulle önska fokusera bara på frågorna om vigsel av samkönade par och om kvinnliga präster. Man skulle önska att i debatten med och mellan kandidaterna få penetrera andra frågor t.ex. om kyrkan, tro, församlingsliv, kyrklig förvaltning, ansvar för miljö, samhällsdebatt, kyrkan som röst i samhället. För att nämna några.

Hittills, i den första omgången, har det inte, som jag uppfattat saken, förekommit så stor diskussion mellan kandidaterna. De fyra har suttit uppradade brevid varandra och pliktskyldigast svarat på frågor. Detta också då frågorna behandlat annat än de två ”stora” frågorna. Någon egentlig debatt har inte förekommit, utan man har varit mycket gentlemannamässiga och behandlat varandra som man gör på småtrevliga och gemytliga finlandssvenska kafferep.

Men visst skulle vi som har rösträtt i det här skedet vilja börja höra kandidaterna resonera med varandra, litet djupare. Med risk för att allt inte blir helt tillrättalagt utan att det kunde bli litet halvfärdigt och i den bästa av världar kanske man kunde våga utveckla resonemang medan diskussionen pågår, som det tenderar att göra under ärliga och raka samtal.

Nu står stiftet inför en andra omgång där två kandidater återstår, och dessa kandidater är oerhört lika varandra. De är båda välkända i stiftet. De är båda i hög grad bekanta med stiftet och arbetet i stiftets församlingar. Utsprungna ur samma miljö, utbildade vid samma lärosäte o.s.v. o.s.v. Det skulle vara svårt att hitta två kandidater som påminner mera om varandra.

I denna situation skall vi då börja söka skillnader. Mina farhågor, och mitt obehag, bottnar i att vi börjar söka skillnader i oväsentligheter. Att vi känner de två kandidaterna rätt väl kan i värsta fall betyda att vi, för att valsituationen kan tänkas legitimera det, börjar diskutera personligheter och egenheter och tillkortakommanden m.m.

Några större lik har de väl knappast garderoberna, det skulle vi väl känna till, i vår lilla Ankdamm.

Bo-Göran och Sixten, har båda erfarenhet av biskopsval, den förra är kandidat tredje gången och den andra är med för andra gången och tog sig också senast till ”final”. Jag hoppas att de nu är så trygga i sig själva att de vågar debattera öppet och ärligt om sakfrågor och att de bjuder på den möjlighet till samtal som en ”valkampanj” kring en andra omgång i ett biskopsval innebär.

Många elektorer, såväl präster som lekmannaelektorer, har offentligt ställt sig bakom någon av kandidaterna. Många har nu inte kvar ”sin” kandidat och skall följaktligen söka sig en ny för den andra omgången. Och som känt har ingen utslagen kandidat något att testamentera. Varje elektor äger sin egen röst.

Men det finns också de som, av högst varierande orsaker,  valt att inte ställa sig offentligt bakom någon kandidat. Därför är det många röster som nu inte går att räkna in utgående från listor under insändare eller på respektive kandidats hemsida eller annat forum.

I ett demokratiskt val är det också en medborgerlig rättighet att inte berätta vem man röstar på i ett slutet val. Så valde jag att ha det i den första omgången. Nu vill jag bara att vi ska vara korrekta men ändå ta debatten och debattillfällena på allvar. Är jag naiv eller kan mina fromma förhoppningar infrias?

(Gudstjänstboken.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s