Musikfestspelen Korsholm pågår i Vasa och Korsholm. Det är högklassiga festspel, som skulle förtjäna ännu flera deltagare och åhörare. Men då så mycket konkurrerar om folks tid dessa sommarveckor. Och då det blir för hett kommer man också av sig. Under de år vi gjorde långa resor i Mellaneuropa under semestern var festspelen något jag tyckte mig gå miste om. Vi hann ibland till öppningskonserten eller till någon av de sista konserterna.

Ikväll tog Maken och jag del av en trevlig konsert i Armas Järnefelts fotspår. Tre duktiga artister återskapade den konsert som Järnefelt gav på samma plats, i Vasa stadshus, den 2.10.1892!

Pianisten Håvard Gimse, violinisten Cecilia Zilliackus – samtidigt konstnärlig ledare för festspelen – och mezzosopranen Erica Back gav åhörarna en fin upplevelse.

Jag försöker varje vecka delta i ett, som jag själv kalla det, ”världsligt nöje”. Jag anser att det är viktigt att ta in kulturella upplevelser för att själv trivas och må bra. Att bara få ”sitta och ta emot” är också skönt för den som oftast själv är den som håller i trådarna eller tala på de tillställningar jag deltar i.

Visst finns det en underton i mitt uttryck ”världsliga nöjen” att det skulle vara något som inte står i samklang med det prästen gör. Och visst har det funnits tider då präster inte skulle åhöra och se vilka kulturproduktioner som helst.

Att beskåda det skådespel som spelar upp inför våra panoramafönster varje dag är kanske inte heller bara lämpligt. Slika tidsfördriv var fordom inte att rekommendera då det gällde att ständigt vara dygdig och flitig.