På många sätt har det varit en annorlunda jul. Först och främst var det Göstas och min första julafton och första juldagar på tumanhand. Det blir lätt så, då man börjar sin gemensamma livsvandring mitt i livet och det finns halvstora barn med i sammanhanget från början. Det gick också bra, det var t.o.m. riktigt lugnt och skönt.

För det andra tillbringade vi julhelgen i Närpes, i min trevliga jobbostad. Eftersom jag i år nått den mognad jag hoppats på i flera år, att jag fick flera julblommor än julklappar, måste man bestämma sig var man tillbringar julaftonen och juldagarna. Det här är förstås bara en av orsakerna. Det är mörkt och halt och midnatssmässa och julotta, och riktigt skönt att inte nöta riksväg 8 alla dagar.

För det tredje var den här min första som präst i Närpes församling. Att jobba första året och första julhelgen i en församling innebär många frågetecken, många överraskningar och en del oro över att ingen ska ha berättat för en sådant man behöver veta. Till dags dato känner jag inte till att jag skulle gjort mig skyldig till någon större katastrof, men peppar, peppar….och julen varar intill trettondagen.

Nu är jag ledig och vi har fått tillbringa ett par dygn med hela Storfamiljen i avskildhet ute vid havet. Jag känner mig alldeles varm inombords, tacksam och glad. Tänk att få vakna och veta att alla ens närmaste vaknar under samma tak.

Jag har så mycket att glädjas över. Må jag aldrig sluta tacka.