Det är en av mina absoluta bristvaror, tålamod. Något jag ständigt måste försöka utveckla och bli bättre på. För den som är aktiv och energisk och och orädd att ta itu med det som måste göras, blir det ibland väldigt jobbigt att vänta, vänta och vänta. Det är en livslång utmaning, att öva sig i långsamhet, tilltro och förtröstan.

Prövningar möter vi alla. Ibland större och ibland mindre. Men att bara vänta och vänta och vänta, och inte själv kunna agera, gör ibland att den otålige inte bara tröttnar på att vänta, utan att man drabbas av också andra utmaningar. Det finns risk för att man tappar tilltron till dem som gör att man måste, som man kanske upplever det, trampa vatten. Det finns en risk för att man drabbas av cynism, misstro, bristande förtroende. Man blir kanske sjuk. Det finns en risk att man drunknar, för att man inte orkar hålla sig flytande.

Coronan är ingens fel. Den måste vi bara genomlida. Men det sker annat samtidigt som folk inte borde behöva utstå. Tyvärr kan den skickligaste försöka skylla oföretagsamhet och ansvarslös handlingsförlamning på coronan, men amatörerna kommer att genomskådas. Livet är här och nu och kan inte skjutas upp.

Foto: Brita Helena Audas