Den observante har lagt märke till att jag inte skrivit eller annars varit särskilt aktiv på sociala medier under senaste tid. Efter en två månaders paus från allt, ja nästan allt, håller jag nu på att samla ihop mig för att återgå i tjänst.

Tänk att det var under en lock down det skulle bli för mycket. Men så är det väl ofta just så, att det inte är för mycket arbete som gör en sjuk, utan andra saker. I mitt fall handlade det om en synnerligen otrevlig händelse för ett år sedan. Det rubbade min sömn, gav mig svår huvudvärk, annan värk, och tinnitus.

Sedan första natten jag blev sjukskriven har jag sovit, länge och gott. Med ett par undantag. Fortsättningsvis sover jag 8-9 h varje natt och småningom har jag väl sovit ikapp det jag förlorat under 9-10 månader. (Jag vet att det inte funkar riktigt så, men så känns det, att jag förkortar en sömnskuld varje natt.)

Nu ska jag gå i jobb tre veckor före min långlediga sommar som jag väntat på. Lång semester och därtill en oavlönad ledig månad. Hoppas nu bara jag kan fortsätta sova även om jag börjar jobba igen och att tinnitusen hålls på en rimlig nivå.

Jag längtar till jobbet, dvs till kyrkan, gudstjänsterna och förrättningarna! ❤️ Likaså ser jag fram emot och hoppas, att vi i höst kan börja träffas inom vuxenarbetet, åtminstone i mindre grupper. Jag ser fram emot att igen möta människor i arbetet med och bland och för dem.

Det är konstigt att vara borta två månader. Man funderar om man ska tillbaka eller inte. I mitt fall har kontakterna från församlingsborna och en del arbetskamrater varit otroligt värdefulla, kanske avgörande. Det är viktigt med uppmuntran, det ska vi ge varandra. Det kostar inte mycket, men betyder mycket för den som är trött, ledsen, omotiverad eller osäker. Visst finns det professionellt stöd, gott sådant har jag fått. Men oj så viktigt med erkänsla och annat stöd från dem som inte är avlönade för att ge det. Oss medmänniskor emellan.

Nu då vi tvingats vara från varandra, hoppas jag att vi sedan det igen blir möjligt, ska bli ännu bättre på att finnas där för varandra. ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s