Vilket väder vi haft! Vilken skönhet i Guds natur! Midsommar som bäst.

Midsommarhelgen lider mot sitt slut och jag känner en stor tacksamhet över det som helgen förde med sig. Nu har jag semester och har varit helt ledig redan i fyra veckor, men de senaste åren har jag oftast jobbat under midsommarhelgen. Jag lärde mig också, att då jag en gång var i tjänst kunde jag lika väl sköta också en annan församlings gudstjänster, så det blev ofta fyra gudstjänster under midsommarhelgen.

I år blev det ingen prästhelg. Nu fick vi fira aftonen och en del av midsommardagen med min äldsta dotter och hennes familj. Midsommardagen hade vi glädjen att fira med goda vänner i Grönvik.

Ändå innebär dessa stora helger oftast en viss portion av vemod för min del. Jag tänker på alla dem som är ensamma, på dem som längtar, på dem som sörjer. Jag tänker på dem vars pengar inte räcker till och på de familjer vars helg förstörs av missbruk, psykisk ohälsa, bitterhet eller annat mänskligt och omänskligt.

För egen del är jag tacksam. Och litet vemodig. Jag minns också åren som ensamstående mamma, då var nog de stora helgerna allra svårast, även om jag var omgiven av de allra finaste.