Villaavslutning är en märklig sak i sig. Är det något att fira, att sommaren och skäresäsongen tar slut! Med en snart fyraårig kille i sällskapet insåg jag att jag hade svårt att berätta vad vi egentligen firade. Jag fastnade för tacksamheten, att vi firar att vi fått ha en fin sommar.

Det finns alltid orsak att fira, och det var trevligt att ena bonusdottern med familj var här då jag kom hem efter ett tvådagarsmöte i Heinola med Finlands Röda Kors organisationsstyrelse. Men vi slutar ju inte vara här på vårt älskade Willmanstrand bara för att vi nått sista lördagen och söndagen i augusti.

De senaste åren har gjort klart för oss, att vi så länge det är möjligt, kommer att vara här största delen av året. Då blir villavslutningen en festlig lördaggskväll med raketer och marschaller. Raketernas bästföre datum hade med säkerhet passerats, men den glädje som lillkillen gav uttryck för var av det smittande slaget. Mörkt hann det inte bli innan vi sköt våra raketer, men litet småskumt.

Jag brukar också ha en arbetsdag framför mig, så villaavslutningen har de senaste tio åren blivit mycket styvmoderligt behandlad hos oss. Nu har jag några semesterdagar och därför dammade vi av raketerna. 😊

Inte är ju sommaren slut ännu, inte alls. Men augustikvällarna skvallrar om att sensommaren är här och att det gäller att ta vara på den sommar som ännu är.