Många präster är lediga på måndagar, det har också jag oftast varit sedan jag blev präst för drygt 10 år sedan. Att vara ledig på måndagar är väl som det är för de flesta skiftesarbetare, att man är ledig då de flesta andra inte är det och att man följaktligen inte är ledig då andra i regel är det.

Det finns för- och nackdelar med allt. Mycket som kan uträttas på måndagar och tisdagar är kanske svårare att utföra t ex på söndagar. Men tyvärr bidrar det ju till en asocialare livsstil än t ex jag helst skulle ha. Jag skulle gärna umgås mera med människor utanför jobbet än vad prästjobbet möjliggör.

Nu för tiden har prästen två tjänstefria dagar per kalendervecka. Dessa dagar strävar man efter att ska vara de samma varje vecka, men det möjliggör sällan varken jobbet eller privatlivet. Dessutom har prästen i enlighet med kollektivavtalet rätt till minst ett tjänstefritt veckoslut (lördag-söndag) per kalendermånad(då jobbar manfem vardagar den veckan) . Vilket det är försöker man resonera sig fram till, för ofta har man ”behov” av ett ledigt veckoslut av familjeskäl eller andra skäl och då kan man förhoppningsvis komma överens om det i arbetsgemenskapen, med de andra prästerna. Som på de flesta arbetsplatser med skiftesarbete framför man i god tid sina önskemål till förmannen som då förhoppningsvis försöker tillmötesgå dem då pusslet börjar läggas, så att man en skälig tid på förhand vet när man jobbar och när man ärledig.

Inkommande helg har jag semester. Döttrarna och jag brukar vara i Stockholm under veckoslutet för Tjejmilen. Ifjol inhiberades milen, i år ska den genomföras, men vi hade tänkt träffas i mindre sammanhang detta veckoslut. Nu låter det sig inte göras, bl a p g a pandemirestriktioner vid gränsövergången och efterföljande karantän. Så är det nu. Men då frågan om vilket annat veckoslut i höst som skulle passa för prästerna i familjen, då påminns man om svårigheterna att umgås som andra med andra under tider då de flesta andra är lediga.

Jag känner i det här skedet till mina arbetsdagar i september, men inte efter det. Genom mitt uppdrag inom Finlands Röda Kors behöver jag några veckoslut per termin för det, så jag kan inte med säkerhet utgå från att jag har möjlighet att fara till Sverige något annat veckoslut under återstoden av detta år.

Min måndag har hittills inneburit vila, promenad med labben , fisken och huggormsynglet. Våfflor på verandan, tvätt, hushållsgöromål och annat smått och gott. Återstår väl en tur till butik och apotek samt att koka lingonsylt, läsa litet och slappa framför tv:n. Då jag tittar ut över havet föreställer jag mig att det i något skede idag också blir en båttur.

Maken ringde för en stund sedan, han är på väg hem från Vasa. Tur att jag har labben, ensamheten under lediga dagar gör mig lätt litet melankolisk. Men med hund är man aldrig helt ensam.

Sedan finns också en risk, att man då andra inte är lediga inte får vara riktigt helt ledig heller under en ledig dag. Men så har prästerna inte heller arbetstid, utan två tjänstefriadagar per vecka. Präster är vi alltid, alla dagar och alla tider på dygnet samt överallt där vi rör oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s