För en tid sedan berättade jag hur det gick då jag ville legalisera mitt boende med Maken ute i arkipelagen. Att digitaliseringsmyndigheten beslöt anteckna mig utan stadigvarande adress med postadress till Willmanstrand, alltså vårt älskade Willmanstrand i Vexala, Munsala, Nykarleby.

Jag fick, med besked, ta mig ur min bekvämlighetszon, jag tyckte att jag fick lov att tänka mig in i hur min mamma, som varit död redan i 37 år, skulle ha resonerat kring mitt lösdriveri. Lite senpubertal nonschalans gjorde sig påmind, och jag tyckte att vad då!

Igår kväll skulle jag ladda ner appen för MobilPay. Jag var skyldig en ung person några euro och hon föreslog att jag skulle betala via MobilPay. Och jag tänkte att nu får jag det äntligen gjort, förr hade jag bara Siirto.

Men. Det blev inte så. Jag fick inte ladda ner appen, för jag fanns inte i det officiella registret över personer på den adressen. Jag överraskades av min egen reaktion. Jag tyckte verkligen inte om att ha försatt mig i den belägenheten att jag inte var betrodd att ladda ner en app som snart sagt alla handlar med i dag.

Nåja, nu var ju detta ett i-landsproblem, men de som verkligen ramlar utanför våra system riskerar att göra det på många sätt. Det är att bli marginaliserad på flera sätt.

Det har stått klart en tid, att jag efter de åtta år jag ”förlupit” det gemensamma hemmet (genom att vara skriven i Korsholm och Vasa) , skulle bli nykarlebybo igen. Men det gick inte att förverkliga där jag helst skulle ha gjort det, där vi tillbringar större delen av året, i Vexala.

Men nu är jag ”på riktigt” nykarlebybo igen, med varaktig adress och allt, på Topeliusesplanaden. Och det bästa av allt är att Maken ❤️ handlade i kärlek och solidaritet ❤️med sin lösdrivare till hustru och flyttade med henne till stan då hon inte fick flytta med honom till yttersta havsbandet. Så numera har vi båda varaktig adress på Topeliusesplanade och har blivit samboende igen.. och genom samma operation fick vi plötsligt en ”villa (sommarvilla) och där får man, enligt uppgift, vara hur mycket man vill.

Men det är kanske framför allt i novembermörkret man vill vara någon annanstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s