Sedan drygt två månader tillbaka jobbar jag tredagars veckor. Genom en partiell sjukskrivning har jag fått möjlighet att söka ersättning från Fpa för att jag är tjänstledig på deltid.

Arrangemanget är helt underbart! Jag får, som jag upplever saken, både äta kakan och ha den kvar. För jag vill jobba. Jag är väldigt motiverad för att jobba, trivs med det jag gör och vill hellre ha litet för mycket jobb än litet för litet. Samtidigt mår jag oerhört bra av att jobba litet färre dagar, för kroppen verkar behöva det. Min värkande kropp, och periodvis också knopp, behöver tid för motion och vila, för att må så bra som möjligt. Återhämtningen verkar ta så mycket längre nu än förr.

Min deltidsledighet används också för ett större projekt, att på sikt försöka göra livet och vardagen mera lätthanterlig. Till det hör att resa mindre, att inrätta livet så att jag pendlar en gång i veckan istället för att köra varje arbetsdag. Att jag jobbar då jag jobbar, och gör det i Närpes och att jag är ledig då jag är ledig och är det i Nykarleby.

I Nykarleby har jag en bra coach då det gäller den livsstil som jag vill att ska bli också min., den med motion, vila och meningsfulla uppdrag i riktiga proportioner. Maken är en glad och aktiv pensionär och ett gott stöd för mig också i detta avseende. Så i Nykarleby upplever jag att jag är på semester, här lever vi ungefär som på en semesterort.

I den flyttning som jag inte verkställer, men som jag långt administrerar, skickar jag prästkläder, predikoverkstadsbacken m.m. till Närpes där jag igen har lägenhet hos Folkhälsan.

Att äta kakan och ha den kvar.

Bilden från dagens hundpromenad. St:a Birgitta, en flitigt fotograferad kyrka vid Nykarleby älv.