Ikväll somnar jag trött, men lycklig. Tacksam för födelsedagsfirandet i församlingshemmet i Närpes efter högmässan. Lättsamt, allvar varvat med skämt, eller som ”någon” uttryckte det, toastmastern Maken Gösta var hela tiden på gränsen. Många glada skratt, trevlig samvaro. Folk verkade glada över att igen våga träffas.

Jag tyckte mig se människor som jag, trots allt, mött under de senaste åren även om jag tyckt ibland att det bara varit en lång tid av distansering. Glad över många fina människor som de senaste åren blivit en del av mitt liv.

Många kramar. Flera hanslag, jag som avhållit mig från det senare i två år. Kanske det nya normala snart är här.

Tacksam för att så många ville och hade möjlighet att vara med och fira. Tack för det! Tack för sång, musik, tal, blommor, gåvor och bidrag till FRK:s katastroffond!

Och jag har en hel del firande kvar. I morgon ska jag läsa alla virtuella hälsningar, lukta på rosorna som doftar så gott och njuta av all blomsterprakt.

Dessutom återstår firandet med storfamiljen och några till inkommande lördag.

Jag tycker verkligen att det är värt att fira, att en blir 60, men samtidigt har jag inte någonsin tidigare upplevt att det varit så overkligt som det är nu, att jag uppnått den ålder jag har gjort.

Tänk, att lilla jag, är 60 år!