Jag brukar tala högt med Gud då jag är ensam i bilen. Ofta är jag på väg från eller till något speciellt möte eller sammanhang. Det finns något som engagerar mig, antingen något jag är glad och tacksam över, förväntansfull inför eller något som jag i ett eller annat avseende oroar mig för.

Imorse talade jag också högt med Honom då jag åkte bil ut till sommarvistet. Sedan en tid har basen flyttat från sommarhemmet till det vinterhem som vi skaffade i Nykarleby inför förra vintern. Men de båda adresserna finns nu så nära varandra att vi kan leva i och med båda oberoende av var vi övernattar.

– Tack att vi har det här så nära, att vi kan ha så stor glädje av det, året runt. 🙏 Sade jag.

Jag kan fara ut till havet så ofta jag vill, behöver inte planera det desto mera. Idag var jag där en stund redan från förmiddagen (morgonen för mig) motionerade hunden, sökte bollar gömda i naturen, andades frisk luft vid havet -som definitivt håller på att gå till vila -, vattnade blommor.

– Tack Gud, att vi får ha det här så nära att vi kan ha stor glädje av det, hela tiden.

Tacksamhet är hälsosamt. Vi har alla sådant som inte är så bra, sådant som gör oss ledsna eller bekymrade. Men oftast har vi också det som är orsak att tacka för. Att vända blicken åt det hållet, att ändra fokus är sunt. För livet är båda ock.

Ibland får vi tacka en medmänniska, ibland behöver vi något större att tacka för det goda vi möter. Vi får tacka Livet självt.