Idag gick det för mig som för Madicken, jag kände livet i mig. Efter förmiddagens måndagssysslor – vissa hushållsgöromål – och en god lunch som Maken bjöd på blev det Vexala. Och där möttes vi av en alldeles underbart vacker dag. Så tacksam. Litet pynjande som sammanhängde med flytten från jobbostaden och litet jobb för labradoren som fick hämta bollar i terrängen. 🥎🥎🥎🥎🥎🥎🥎 Vad gör man inte för litet knackkorv! 😊 🐾❤️

Nu tar jag igen mig efter dagens vattengymnastik på Nykarleby Sjukhem. Excercisen gör så gott och varje gång känns det lika skönt efteråt. Ja, idag kändes det behagligt redan under träningen.

Min sista ”prästmåndag” på länge har så här långt levererade över förväntan.

Jag säger sista prästmåndag på länge, genom att jag nu jobbar sista veckan före en lång semester. Jag har semester och annan ledighet från mitten av februari till slutet av april, förutom att jag jobbar en dag i slutet på februari och gör ett par inhopp under semestern. Mitt förordnande i Närpes församling slutar i och med semestern.

Det ska bli skönt med ledigt. Jag håller aktivt på att skapa vissa nya rutiner, dels kring vårt boende i Nykarleby och dels kring mitt motionerande och några andra goda vanor. Sådant gör gott och jag är motiverad, men sådant kräver också tid för att bli av.

Sedan tycker jag att det är både roligt och litet spännande att småningom få se vad framtiden för med sig i jobbväg. Fint att först få avsluta en sak och ta en välbehövlig paus.