Vi har firat Marie bebådelsedag, Vårfrudagen och våffeldagen.

Kärt barn har många namn. Sedan 25.3 inte längre är en helgdag firas Marie bebådelsedag den söndag som inträffar under tiden 22-28 mars. Vi firar att jungfru Maria fick veta att hon skulle föda Jesus, världens frälsare. Vi firar det hopp som därmed kom in i vår värld, vi riktar blicken framåt, anar ljuset som övervinner allt.

Bild: Vårvinter. Hoppet om vår och sommar får för min del illustreras med en balkong där snön smält även om vi har snö i överflöd och där vi hade 20 minusgrader ännu i morse.

Vi firade högmässan på Kredu där man firade elevförbundsfest. Att också högmässan hölls där beror på att Sancta Birgitta i Nykarleby renoveras. (Oj så jag saknar kyrkan! Vet inte ännu hur jag ska begå min påskhelg, vill ju fira påsken i ett ”riktigt” kyrkorum.)

På eftermiddagen var vi ute i Vexala och anade våren och sommaren.

Söndagen efter vårdagjämning lär också tidigare ha varit en start för vårsäsongen och småningom vårbruket, men det känns långt borta åtminstone på våra breddgrader.

Vårfrudagen nämns också inen av våra psalmer, Psalm 388, Gruntvigs underbara psalm om det kristna hoppet.

Vers 2:

”O härliga lott:
att leva där döden sin överman fått,
där livet, som bleknat sen hjärtvärmen flytt
och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,
där kärleken växer som solvärmen blid
i vårfrudagstid.”

En av mina absoluta favoriter i psalmboken. Jag kopierar in hela psalmen:

1.
O liv, som blev tänt
i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt,
dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder: allt skall under honom bli lagt
med kärlekens makt.

2.
O härliga lott:
att leva där döden sin överman fått,
där livet, som bleknat sen hjärtvärmen flytt
och vingkraften veknat, skall blomstra på nytt,
där kärleken växer som solvärmen blid
i vårfrudagstid.

3.
O ljuvliga land,
där gråten ej rinner som timglasets sand,
där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör,
där lyckan är klar som kristall, men ej skör,
där intet skall fattas, blott sorgen som tär
och plågar oss här.

4.
O väldiga tro,
som slår över djupen din svindlande bro
och leder vår färd utmed avgrundens rand
från dödskuggans värld till de levandes land,
dröj kvar hos oss ringa; här trivs du ju bäst,
du högborne gäst.

5.
Du levande hopp,
som stiger förnyat ut dopkällan opp,
o giv mig de vingar som Anden dig gav,
att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,
dit bort där Guds sol lyser evig och stark
på paradismark.

6.
O kärlek, som har
en sprudlande källa av liv för envar,
du fyller, i kraft av vår Frälsares ord,
välsignelsens kalk på hans heliga bord.
Din hälsodryck bjud oss härnere och bliv
vårt eviga liv.

7.
O kärlek, som är
det eviga livet i växlingen här,
smält om våra hjärtan i altarets glöd
och rena vårt stoft från all krankhet och död,
att glada vi känner, som eld i vårt blod,
de levandes mod.

Nikolai Frederik Severin Grundtvig 1824. Övers.